490. Att denna korrespondens med Försynen inte är fullkomlig på det nuvarande jordmänskliga stadiet, är vad de "kosmiskt födda" väsendena, det vill säga väsen som upplevt "den stora födelsen", dagligen kan se som faktum, i och med att dessa väsen förstår det gudomliga "talet" till jordmänniskorna. Och genom jordmänniskornas gensvar till Försynen får de "kosmiskt födda" väsendena en särskilt fundamental inblick i jordmänniskornas misstolkning av den gudomlige Faderns kärleksfulla hänvändelse till dem. De ser hur dessa väsens upplevelse av det gudomliga "talet", som i realiteten är kulminerande kärlek och därmed samtidigt kulminerande högintellektualitet, det vill säga harmonisk känslo- och intelligensbetonad medvetandeyttring, ännu inte ens upplevs som ett väsens tal, utan som blinda naturkrafters slumpartade spel, som en individlös, stundom allt ödeläggande, demonisk maktyttring, som jordmänniskorna skräckslagna kämpar emot eller söker fly undan. Och där de äntligen är i stånd att se individer bakom kraftyttringen, det vill säga där denna framträder som manifestationer av djur eller människor, ja, där ser de naturligtvis heller inte den ensamme Allfadern bakom det hela. Och missuppfattningen av den gudomliga kärleken kulminerar därför här, varvid dessa väsens tillvarozon blir den mörkaste i spiralen. Väsendena i denna zon lever i en permanent missuppfattning av själva livet, tillvaron och den evige Fadern. Där de möter den kosmiska kärleken, missförstår de ofta situationen så gruvligt att de river och klöser den smekande handen, lemlästar, skändar och mördar de väsen som i särskilt hög grad är delar av det gudomliga ljuset, liksom de också ofta bannlyser och torterar de väsen som är de enda, genom vilka Fadern kan hjälpa dem.
      Då allt och alla är redskap i den gudomlige Faderns mentalitet eller manifestation, blir alla handlingar som begås mot allt och alla liktydiga med handlingar som begås mot Gudomen. I sitt oförstånd och sin okunnighet utövar alltså dessa väsen tortyr, mord och lemlästningsprocesser direkt i det gudomliga medvetandet, i vilket "de lever, rör sig och är till".
      Det säger sig självt att sådana mikroväsen endast kan leva i en atmosfär av krig, sorg och lidande. Lika självklart är det att de omöjligt kan komma bort ifrån en sådan zon så länge de själva håller den vid liv omkring sig. Man kan inte utrota något genom att föröka det.