491.
Jordmänniskornas största villfarelse eller missuppfattning av Gudomen framträder just i denna hållning.
Den har rent av varit, och är i stor utsträckning alltjämt här på jorden en religion, en gudsdyrkan.
Denna "gudsdyrkan" är en lovprisning av det vi kallar "hämnden".
I hämndens lovprisning hyllar man just principen "öga för öga, tand för tand".
Men hur kan man på detta sätt uppväga den skedda skadan?
Ett öga som är förblindat blir inte seende genom att ett annat öga krossas.
En mördad man blir inte levande genom att mördaren dräps.
Och därmed är all lovprisning eller dyrkan av hämnden helt utan logik och strider mot lagen för tillvaron.
Denna lovprisning har, i stället för att vara ett bekämpande av hatet och mördandet, visat sig vara fundamentet för dess fortplantning eller förökning.
Att dräpa ett väsen därför att det har dräpt ett annat väsen, gör ju ett mord till två.
Att hämnas därför att man själv varit utsatt för hämnd, kan endast betyda en utökning av hämnandet.
Att tro att man kan avlägsna ofred genom att utöka hämnandet, som i själva verket är ofredens fundament, är ju höjden av naivitet.
Och vi ser ju också hur denna mentalitet särskilt florerar hos primitiva folkslag, även om den naturligtvis i stor utsträckning också plågar den moderna världen, ja, vad raffinemang i grymheten beträffar, rent av kulminerar där.
Tillbaka till startsidan
Föregående