Martinus: Livets Bog, del 2, st 501

501. Av det föregående vet vi nu, att när den vanliga jordmänniskan förnimmer ett ting som "mörkt", betyder det inte att tinget verkligen är mörkt, utan i stället att tinget hör hemma på en plats på "ljusskalan" som ligger nedanför henne. Hade det hört hemma på en plats ovanför henne i samma skala, skulle hon ju ha uppfattat det som "ljust".
Då jordmänniskorna befinner sig på högst olika grader på "ljusskalan", är deras över- och underliggande grader också högst olika. De grader som för somliga ligger ovanför, kan alltså för andra ligga nedanför. Följaktligen måste också den "materia" som av somliga förnims som "ljus", av andra förnimmas som "mörker", och omvänt. Och det är denna primitiva kunskapsbasis som ligger till grund för allt som kan beskrivas som "meningsskiljaktigheter". Den gängse jordmänniskan har inte någon verklig kunskap om "materie-" eller "ljusgradernas" natur. Hon menar därför i många situationer att andra väsen ska tänka, bedöma och handla på samma sätt som hon själv. Då detta inte är möjligt för alla underliggande väsen, i och med att de inte står på det förstnämnda väsendets "steg" eller utsiktspunkt och därför inte heller kan ha samma utsikt som detta, är vi här vid krigets första orsak eller vid fundamentet för allt lidande eller allt mörkt ödeskapande.

Föregående

Nästa