504. Genom den "kosmiska kemin" här i Livets Bog har vi nått så långt i kunskapen om verkligheten, att vi börjat skymta en för jordmänniskan helt ny kunskapsgrund, en "fast punkt", från vilken tingens analyser också blir till "fasta punkter", inte som utifrån den gamla kunskapsgrunden, där de blir till "timliga" punkter eller bristande illusioner.
      Den "kosmiska kemin" visar oss att all "materia" är "ljus" och att detta genom "perspektivprincipen" blir tillgängligt för förnimmelse, i och med att jaget genom denna princip upplever det i form av en skala, vilket innebär att jaget upplever det liksom framträdande i olika, efter varandra följande, stigande grader eller stadier av styrka, kraft eller glans. Eftersom förnimmelsen av de svagare "ljusgraderna" uppfattas som "mörker", har jaget alltså genom "perspektivprincipen" fått förmågan att uppleva själva "ljuset", vilket då framträder som två olika framtoningar, nämligen som "ljus" och som "mörker". Dessa två framtoningar är, som redan framhållits, en och samma företeelse. Genom "perspektivprincipen" upprätthålls förmågan att uppleva denna företeelse. Denna skulle utan nämnda princip vara absolut otillgänglig för förnimmelse. Inga kontraster skulle då existera, och därmed heller ingen som helst grund för förnimmelse. Genom "perspektivprincipen" blir jaget alltså i stånd att uppleva "något" som genom förnimmelsen blir till "ljus" och "mörker", till "ämnen" eller "materia", till "skapelse" och "upplevelse" av livet, med andra ord: blir till den realitet som gör jaget till "ett levande väsen".
      Vad är nu detta "något"? Detta "något" är det allomfattande högsta elementet i livet, som vi redan tidigare i Livets Bog har omtalat som "det gudomliga något" eller "X1". Vi har här i vår analys av "materien" mött den allra sista instans som varje "kosmisk analys" kan möta. Vi är här vid den "orsakslösa orsaken". Den är det enda existerande "något", till vilket det inte existerar någon föregående orsak. Den är alla orsakers orsak. Men "bortom" "perspektivprincipen" är den utan kontrast och därför inte förnimbar, har ingen analys utöver denna enda, att den utgör ett absolut "något som är". Allt vad man sedan kan tänkas tillägga är fullständigt illusoriskt. Om man säger om detta "något" att det är "dött" eller "levande", "vackert" eller" fult", "kärleksfullt" eller "kärlekslöst", "stort" eller "litet", befinner man sig inte längre bortom "perspektivprincipen", utan betraktar då i allra högsta grad detta "något" genom denna princip. "Det gudomliga något" har då redan framträtt som grader på den "ljusskala" som vi kallar "ämne" eller "materia". Detta framträdande känner vi redan såsom identiskt med "X3", liksom "perspektivprincipen" här representerar "X2" eller skaparförmågan. Och då dessa tre "X" i detta fall utgör det levande väsen som vi kallar Gudomen, har vi här genom "kosmisk kemi" i vår analys av "ämnet" eller "materien" ställts inför ett nytt möte med Gudomen. Hela den väldiga "ljusocean" som vi kallar "ämne" eller "materia" utgör i realiteten "det gudomliga något". Det är sak samma om vi ser in i solens ljus eller in i nattens mörker, om vi skådar in i makrokosmos väldiga sol- och stjärnhopar eller låter våra "kosmiska sinnen" bära oss in i mikrokosmos försvinnande litenhet. Det är sak samma om det är gestalter, former eller färger som framträder för våra ögon, eller om det är tankar, känslor, glädjeämnen eller sorger som framträder i vår förnimmelse av livet. I samtliga fall är det "X1", tillvarons allra högsta element, Gudomens eget allomfattande jag, som vi står inför, åtskilt från oss själva endast genom "perspektivprincipens" "färgade glasögon". Gudomen är lika mäktigt närvarande i havets bränningar, i skogsbäckens porlande, i binas surrande och fjärilarnas färger som i vårt eget blodomlopp, vår organisms "materia", vår kropps utseende och vårt eget handlande. Också här är Gudomens jag vår "materias" djupaste substans. Också här är det i verkligheten Gudomens närhet vi solar oss i. Om vi ser honom eller inte, är endast en fråga om "perspektivförhållande", det vill säga en "inställning av våra sinnen".