506. Att den jordiska allmänheten ännu inte blivit medveten om det ovannämnda förhållandet, framstår som ett faktum genom följande analyser av de tankeklimat som utgör denna allmänhets normala medvetandesfär.
Dessa tankeklimat utgör nämligen en rikhaltig demonstration av felslagna förhoppningar, besvikelser, sorger, melankoli, missförstånd och övertro.
Varje sådant tankeklimat är ett bevis på att dess upphov "ser" eller fick "se" något helt annat än just Guden, ja, i värsta fall rent av en motsats till Guden, nämligen den "onde", "djävulen", "helvetet" eller "mörkret".
Alla sådana upplevelser är i själva verket upplevelser av felaktiga utsiktspunkter och blir därför identiska med upplevelser av felaktiga "perspektiviska" förhållanden.
Men i den fysiska tillvaron kallar vi inte dessa förhållanden "perspektiviska", eftersom vi inte ser "ämnena" i det "kosmiska synfältet", utan upplever dem som mer eller mindre fasta, flytande och gasformiga ämnen med högst olikartade reaktionsförmågor mellan varandra inbördes.
Och här framträder väsendets förhållande till energierna mer som "kemi", det vill säga "blandningsförhållanden mellan ämnen".
Det är med tanke på denna omständighet som vi här i Livets Bog också har betecknat energiernas eller ämnenas "blandningsförhållande" som "kemi" på det "kosmiska" fältet, där de såsom vi sett framträder som "ljus".
Begreppet "kosmisk kemi" täcker således hela jagets beröring med grundenergierna, hela dess samlade tanke- eller medvetandefunktion, alltifrån dess laborerande med den fysiska energi som vi är vana vid att kalla "kemi", till det allra högsta mentala framträdandet eller behärskandet av energierna, alltså det vi kallar "kosmiskt medvetande".
Eftersom "kosmiskt medvetande" är uttryck för väsendets allra högsta laborerande med energierna, och detta laborerande utgör den allra högsta tanke- eller medvetandefunktionen, och denna i sin tur är detsamma som "åsynen av Gud", så är denna "kemi" detsamma som den absoluta vägen till Gud.
Denna "kemi" är alltså i sin fullkomligaste form en vetenskap, en föreskrift eller anvisning om vilken kombination av "ämnen" eller "materier" man ska använda för att få den "blandning" som utgör den "kosmiska synen" eller föreningen med Gudomen.
"Kosmisk kemi" är alltså inte någon ny företeelse, även om det kanske är första gången den omnämns med begreppet "kemi".