511. Men dessa betingelser är något svårare att uppfylla än de krav som automatfunktionerna förmår uppfylla. Och där betingelserna inte blir uppfyllda, förnimmer individen den första formen av vad vi kallar "obehag". Där de blir uppfyllda, förnimmer väsendet motsatsen, nämligen "välbefinnande" eller "behag".
      Det vegetabiliska väsendet lever alltså i en ständig tillvaro mellan "behag" och "obehag". Och här står vi vid fundamentet för allt tänkande eller skapande av medvetandeliv, genom att dessa två kontraster i väsendets medvetandeliv ger upphov till det vi kallar "begäret". "Begäret" i sin tur utgör en inåtgående och utåtgående kraft som vi i tillvaron känner under begreppen "tilldragning" respektive "frånstötning". "Växtväsendet" dras till det som skapar "behagsförnimmelse" och stöts bort från det som skapar "obehagsförnimmelse". Växtens "aningsförmåga" blir efter hand så stark, att den kan sända ut sina rötter i riktning mot vattenådror i jorden och ställa in sin organism ovanför jorden mot ljuset eller solen. Här ser vi alltså början till skapandet av den drivande kraft i medvetandelivet som vi senare ska känna igen hos väsendena som identisk med vad vi kallar "självbevarelsedriften". Denna åter är detsamma som det levande väsendets fysiska livsfunktion.