513. Med "tänkandets" inträde börjar väsendet medvetet ta del i att kombinera energierna. Det kan efter hand med sitt tänkande medvetet reglera tilldragningen och frånstötningen av energierna. Därigenom blir det i stånd att gripa in i automatfunktionen. Det kan skapa nya automatfunktioner och upplösa de gamla. Det är detta väsendets medvetna ingripande i sin egen energimanifestation som ligger till grund för det vi kallar "utveckling".
      Detta medvetna ingripande bärs alltså av "begäret". "Begäret" i sin mest fullkomliga form förnims av väsendet som en "längtan" till den eller det som begärs. Detta åter betyder att den största bärande kraften hos det levande väsendet förnims som "längtan". Allt medvetet tänkande är präglat av "längtan". Det finns inte en enda form av manifestation, frambringad av det levande väsendet, som i sig själv inte är uttryck för ett eller annat slag av uppfylld eller ouppfylld "längtan". Det som vi i den dagliga tillvaron kallar "längtan" är således i sin djupaste analys jagets urkraft, jagets absoluta, eviga, orubbliga anknytning till livet, vilket i detta sammanhang betyder: anknytning till "X3". "Längtan" utgör det bindemedel, genom vilket jaget är knutet till tillvaron. "Längtan" är själva "den högsta eldens" flammande lågor, det vill säga den allt bärande sexuella principens genomträngande kraft. Bakom varje tanke, varje medvetandenyans, finns "längtan" eller uppfyllelse av "längtan". Antingen väsendet önskar älska eller önskar hata, önskar smeka eller lemlästa, är dessa manifestationsformer i lika hög grad uttryck för längtan, eftersom att "önska" är detsamma som att "längta". Väsendets hela fysiska och själsliga framträdande är blott en uppfyllelse av önskningar eller längtan. Denna uppfyllelse visar sig därigenom endast utgöra de medvetandemässiga yttre detaljerna och förnimmelserna av "begäret". "Begäret" är således all tilldragnings- och frånstötningskrafts och därmed allt medvetandelivs moder. Alla "tankar" är barn av "begäret".