514. Att växtväsendet kan låta sina rötter växa i riktning mot vattenådror i jorden och låta sin organism ovanför jorden ställa in sig mot ljuset, är förvisso i någon mån en automatfunktion, men det är också i någon mån dess begynnande begär efter den för manifestation och tillvaro nödvändiga, riktiga växelverkan med de omgivande energierna eller ämnena. Och ju mer detta medvetandetillstånd tilltar, desto starkare blir "aningsupplevelserna", för att till sist helt bli till fullt medveten upplevelse. Och väsendet börjar här göra "erfarenheter". I stället för att förnimmas enbart som "aning", blir livets påverkan nu till en förnimmelse av realistiskt "faktum". Väsendet börjar härmed få realistiskt vetande. Och med detta vetandes inträde i medvetandet blir begäret eller "längtan" identiskt med det vi kallar "vilja". Denna realitet är således detsamma som jagets eget medvetna övertagande av makthavandet i dess eget medvetande eller regleringen av dess "begär" eller "självbevarelsedrift". Från att ha varit automatfunktion blir denna nu efter hand hjärnmedvetet dirigerad eller ledd av väsendet. Därmed kan väsendet medvetet styra sin egen energimanifestation eller "materiemassa" till eller från de omgivande energierna allteftersom det förnimmer dem som "behagliga" eller "obehagliga". Och här har vi väsendets framträdande som medveten "kosmisk kemist" i dess första späda vardande.