515. Att väsendet således blir medvetet i sin egen växelverkan med de omgivande energierna eller i den process vi kallar "livet", beror alltså på dess urlängtan eller inre dragning till livet. Denna tilltar ständigt och bringar väsendet att begära beröring med en hel rad energier som inte är absolut nödvändiga för dess nuvarande kropps- och medvetandeform. Dessa främmande energier känner väsendet inte på förhand. Och växelverkan med dem framkallar därför för väsendet i fråga helt nya och okända reaktioner, dels sådana som är "behagliga", dels sådana som är "obehagliga". Det är dessa nya reaktioner som vi kallar "erfarenheter". Dessa reaktioner framkallar så i sin tur en ny "längtan", vars uppfyllelse åter skapar ny upplevelse eller erfarenhet av "behag" eller "obehag", osv. På så vis blir detta område större och större. Medan väsendet tidigare i mineral- och vegetabil- eller växttillståndet uteslutande befordrade sin fysiska manifestation automatiskt, befordras denna nu i dess "animaliska" eller "djuriska" tillstånd i ett ständigt ökande omfattning som medveten, viljemässig upplevelse. Det är denna omständighet som gör att dess medvetande kan indelas i de två tidigare omtalade områdena: "dagsmedvetande" och "nattmedvetande". "Dagsmedvetandet" utgörs av det medvetet eller viljemässigt dirigerade området av medvetandet, medan "nattmedvetandet" utgörs av dess omedvetna, automatiskt dirigerade område. Genom "dagsmedvetandet" utlöser individen hela sin medvetna växelverkan med energierna. Här äger alla reaktioner rum. Och denna växelverkan, dessa reaktioner, är detsamma som väsendets "tankefunktion", som återigen är detsamma som dess medvetna upplevelse av livet.