519. För det blivande fysiska väsendet är "själviskheten" en absolut oumbärlig livsfunktion. Genom denna tankeart eller denna tankeprincip skapar väsendet sin fysiska manifestationsförmåga. Utan denna tankemetod skulle det aldrig någonsin ha blivit i stånd att lämna sin himmelska tillvaro, skulle aldrig ha kunnat bli ett fysiskt väsen. Och vi skulle aldrig någonsin ha kunnat bevittna den gudomliga uppenbarelsen av fysiska väsens mångfald: växtarter, djurarter, jordmänniskor och allt övrigt som vi ser med våra fysiska ögon. Vi skulle aldrig ha fått skåda fysiska skogar och djungler med deras myller av djur, växter och färger, ja, vi skulle aldrig ha fått lära känna någon av de fysiska realiteter som vi nu sätter värde på och som rent av utgör livsbetingelser för jordmänniskorna. Utan "själviskhet" skulle det inte finnas någon som helst form av parningsdrift, förälskelse, älskog eller äktenskap. All glädje som jordmänniskorna upplevt i form av bröllopsfester, allmänna förlustelser, teatrar och biografer, kort sagt, allt som i det jordmänskliga och djuriska medvetandetillståndet har betydelse, är buret av "själviskhetens" tankeprincip, och detsamma gäller allt sådant som krig och militarism, nationer och gränser, affärer och varuhus, levnadsställningar, fackliga organisationer och andra föreningar eller sammanslutningar osv. Alla sådana företeelser har "själviskheten" som fundament. "Själviskheten" är "djurrikets" och en stor del av den jordmänskliga medvetandezonens kungliga atmosfär. Utan "själviskhet" inget dominerande fysiskt väsen, ingen fysisk fullkomlighet, inga maskiner, inga fabriker, ingen telefon eller telegraf, inga järnvägar, bilar, flygmaskiner, ingen radio, inga som helst av alla de fullkomliga tekniska tillgångar som jordmänskligheten efter hand utrustats med och som ännu i stor utsträckning hålls i egoismens famntag. Dessa härliga uppfinningar eller tekniska underverk är ingenting mindre än de mogna frukterna på "egoismens" eller "själviskhetens" vittfamnande mentala träd, även om de är avsedda att med tiden bli var mans egendom. Den rike mannens strålande palats, hans överdådiga lyx, hans många bilar och stora tjänarstab, hans konstskatter, smycken, pengar och överflöd i kläder, existerar i stor utsträckning i kraft av "egoism" eller överdriven "självbevarelsedrift".
      Att detta nämns här, får inte betraktas som förebråelse eller kritik, tvärtom. De nämnda företeelserna har också haft sin stora betydelse i den stora världshushållningen. De har stått modell för människornas lust eller längtan efter kultur eller fulländning av deras fysiska tillvaro. De har medverkat till att föra massorna ut ur reminiscenserna från deras grottliv. Varje ordinärt välskött hem bär i regel tydliga spår av palatsets stil. De små trädgårdarna är emellanåt parker i miniatyr. De små rummen kan ibland ha något av slottens atmosfär i sitt inre. Vi har således mycket att tacka "själviskheten" för.