Martinus: Livets Bog, del 2, st 523

523. Då alla "skapade ting" är "explosionshämningar", visar sig "skapande" vara liktydigt med "fängslande" av "explosioner". Då "skapande" återigen är "viljemanifestation", blir det således "viljan" som "fängslar" "explosionen". Men då "viljan" är en medvetandeegenskap hos det levande väsendet, blir det detta väsen som är "explosionernas" herre. "Viljan", som ju är uttryck för begäret, är således på sätt och vis "explosionernas fängelse". En "bunden explosion" är alltså en av "vilja" fängslad eller bunden energikombination. En "fri explosion" är antingen en energikombination som "viljan" inte är stark nog att hålla samman eller en energikombination som ges "fri" av "viljans" upphov.
En "explosion" kan alltså vara antingen "frivillig" eller "påtvingad", vilket betyder att det levande väsendet kan vara dess "herre" eller dess "slav". Medan det första tillståndet kan betecknas som det normala i livet eller tillvaron och därför blir det mest harmoniska och det lyckligaste, är det senare att beteckna som "disharmoni" och "olycka". Det kan aldrig vara ett riktigt förhållande i livsupplevelsen att "livets herre" blivit "materiens" slav. Att det verkligen är så, blir vi till övermått övertygade om i den nuvarande fysiska tillvarons hav av lidanden, sorger och bekymmer, krig och lemlästningar. Dessa är ju uttryck för situationer, där livets herre (det levande väsendet) är materiens slav.
Men "slavtillstånd" framkallar "längtan" hos slaven att kasta av sig oket. "Längtan" tillför nya energier, genom vilka "explosionerna" kan komma under "viljans" kontroll och väsendet därmed åter kan få förmåga att hävda sitt normala tillstånd eller sin identitet som "livets herre".

Föregående

Nästa