527. Då det levande väsendet således i hela sitt handlingssätt, hela sitt skapande av livsupplevelsen, måste betjäna sig av "explosionen", ska vi här dröja lite vid frågan om dess tillkomst och om jagets nyttjande av denna kraft.
      För att en "explosion" ska kunna bli till, måste minst två slags konträra energier vara närvarande. De måste i sig själva utgöra en "bindande" kraft och en "befriande" kraft. Den "befriande" måste vara i övervikt, så att den kan upplösa eller bryta den "bindande" kraftens verkningar. Om denna övervikt kommer plötsligt, bryts den "bindande" kraften också plötsligt, och "explosionen" äger rum. Graden av våldsamhet är avhängig av graden av den "spänning" som kombinationen av de två energiarterna åstadkommit.
      För att förstå detta måste man först förstå, att när två sådana konträra krafter kombineras, kommer de båda att motarbeta varandras verkningar, de kommer att spärra vägen för varandra. Därvid uppstår "spänning". Om de två kombinerade energiarternas verkningar är lika starka, sker ingen "explosion", utan "spänningen" blir till ett slags permanent jämviktsläge mellan de två kombinerade energierna. Och denna kombination representerar nu en helt ny energiart. Denna energiart är som nämnts ett uttryck för "spänning". En sådan energikombination med "spänning" är vad vi kallar ett "ämne". "Ämne" eller "materia" visar sig därmed endast vara "tillbakahållen" eller "bunden" energi. "Ämne" är detsamma som kraftanhopningar. Om energijämvikten i "ämnet" bryts, utlöses "spänningen". Det är denna utlösning vi kallar "ämnets reaktionsförmåga". Eftersom "ämnet" utgör "spänning", måste det ovillkorligen reagera när det tillförs eller kommer i beröring med andra energier. Och som vi nu ska se, är det denna "ämnenas reaktionsförmåga" som det levande väsendet betjänar sig av i hela sitt medvetandeliv, i såväl sin tankemanifestation som hela sitt fysiska framträdande.