Martinus: Livets Bog, del 2, st 529

529. Bakom alla synliga eller manifesterade företeelser hos det levande väsendet existerar som nämnts "urbegäret", det vill säga lusten till manifestation, som är detsamma som lusten till livet. Denna lust eller längtan ligger helt utanför individens fysiska dagsmedvetande, eftersom den existerar som permanent vanemedvetande eller är en evig automatfunktion. Detta begär är mycket enkelt i sin analys, eftersom det endast kan vara riktat mot manifestationen i dess helhet. Det söker sig inte mot någon speciell gren eller riktning i materien. Det är en evigt existerande dragning till allt och alla, till gott och ont, till harmoni och disharmoni. Det är det ständiga bindemedlet mellan jaget, dess "övermedvetande" och "ödeselement". Det är urkraften i dess "evighetskropp". Det är "den högsta eldens" grundkälla eller djupaste ursprung. Men här är urbegäret inte i specificerat tillstånd. Det är i det stadium, i vilket det i form av "X2" ännu är namnlöst till sin natur. Det har ingen annan analys än den, att det oupplösligt knyter samman jaget med "övermedvetandet" och "ödeselementet", och därifrån utgår till "undermedvetandet". Det har sina rötter i själva "det gudomliga något". Ja, det framträder rent av som delvis identiskt med denna namnlösa realitet. Det har sin början i denna.

Föregående

Nästa