Martinus: Livets Bog, del 2, st 532

532. Men i och med att jaget på så vis blir ett med denna energi, framträder det här för första gången som reaktionsdugligt. Det kan reagera med de övriga sex grundenergierna i tillvaron. Resultatet av detta är ett upprätthållande och vidmakthållande av övermedvetandet. Med hjälp av denna realitet upprätthåller jaget sin eviga "individualitet" och utgör en självständig enhet i världsalltet. Övermedvetandets existens beror alltså i första hand på jagets delvisa identitet med "moderenergin" och dess härigenom framträdande förmåga att reagera med de övriga energierna i tillvaron. Denna reaktion är desto viktigare för jaget eftersom den utgör hela dess samlade medvetandeliv och gör jaget till "ett levande väsen". Övermedvetandet är alltså huvudsätet för detta medvetandeliv. Övermedvetandet åter utgörs, som vi sett, av jaget och dess "urbegär" eller eviga vilja till manifestation av liv. "Urbegäret" återigen är en realitet som uppstår i kraft av jagets beröring med moderenergin. Då denna beröring är evig, måste jagets "urbegär" således också vara evigt. Men då allt begär är detsamma som tilldragning, och "urbegäret" utgör inte något undantag, blir resultatet av denna jagets eviga tilldragning av materia (grundenergierna) en motsvarande materieförtätning. Tilldragningen hopar materia kring sitt upphov. Men en sådan materieanhopning sker inte planlöst eller i blindo. Den visar sig vara i allra högsta grad ändamålsenlig. För den "kosmiska klarsynen" visar det sig således att "urbegäret" utlöses efter en bestämd metod, som ger den nämnda materieanhopningen form och karaktär. Denna form och karaktär är alltid en "uppfyllelse" av "urbegäret", det vill säga en för upplevelse av liv eller tillvaro fördelaktig realitet. Därigenom framträder materieanhopningen som ett "redskap" eller "organ".
Jaget upprätthåller alltså här, genom sitt "urbegär", ett organ eller redskap för upplevelse av liv. I detta organ har övermedvetandet sitt säte. Organet blir dess "kropp". Denna "kropp" har vi redan tidigare talat om under benämningen "ödeselementet". Det levande väsendets övermedvetande består således av jaget, "urbegäret" och "ödeselementet". Tillsammans utgör dessa tre realiteter det levande väsendets "överkommando". Den huvudsakligen bärande energin här är som nämnts den sjunde grundenergin. Dock gäller det här, som i vissa tidigare fall, att det endast är i analysen som vi kan skilja företeelserna från varandra. I verkligheten förekommer de sammanknutna till en samarbetande enhet, men var och en behåller sin speciella och för samarbetet livsviktiga egenskap.

Föregående

Nästa