537. Men hur blir "det kontrastlösa" "kontrastrikt"? Hur blir "det obegränsade" "begränsat"? Hur blir något "osynligt" "synligt"? Hur blir något "immateriellt" "materiellt"? Ja, här måste vi hänvisa till vad vi redan påpekat, nämligen att dylika företeelser i själva verket inte alls äger rum. Det vi ser är som nämnts endast "illusioner". Om vi tar beteckningen "tre meter", uttrycker denna en begränsning. Att denna begränsning inte är någon realistisk eller verklig begränsning, framgår av att "det obegränsade", och därmed "något nr 1", ständigt är närvarande eller ryms i de "tre meterna". Att det förhåller sig just så, framgår av den omständigheten att man kan fortsätta att dela de "tre meterna" utan att någonsin bli färdig. De "tre meterna", liksom alla andra slags mått, kan delas i två hälfter. Var och en av dessa hälfter kan delas i två nya hälfter osv. Det är riktigt att delningen så småningom blir så mikroskopisk, att den inte kan göras med händerna, men det betyder naturligtvis inte att den är teoretiskt omöjlig. Det finns ingen form av ting som inte består av två hälfter. Och då det inte finns någon hälft som inte teoretiskt består av två hälfter osv., är det uppenbart att "det obegränsade" är närvarande i varje ting, helt oberoende av dess storlek eller mått.
      Men då "det obegränsade" är närvarande i varje ting, existerar i själva verket ingen verklig eller absolut storlek. Minsta dammkorn rymmer på så vis samma oändlighet som de "tre meterna" eller vilken annan måttenhet som helst. Det vi kallar "storlek" är alltså i absolut mening ett "beslöjande" av "oändligheten" eller det absoluta "något nr 1".
      Liksom vi här bevittnade att oändligheten är närvarande i varje storlek och därigenom gör alla storleksbegrepp illusoriska, så är den också närvarande i alla andra former av manifestation, för även dessa är i sig själva bara uttryck för begränsningar – i färg, ljus, vikt, konsistens, volym eller vad man i övrigt kan tillskriva tingen för egenskaper. Då varje sådant ting för sig utgör en kontrast till ett annat ting, kan det också betecknas som en "begränsning". Men då en begränsning ju är identisk med en form av storlek, och oändligheten är närvarande i varje storlek och gör denna illusorisk, blir allt som existerar i tillvaron i form av färger, ljus, vikter osv. således utan undantag illusioner.
      Allt som existerar som sinnenas eller formernas värld, allt som existerar som erfarenheter, upplevelser, egenskaper, eller kort sagt allt som framträder som "skapade ting", visar sig alltså här vara identiskt med – inte en absolut verklighet – utan en illusorisk värld, vilken just genom sin identitet som "illusion" blir precis den bakgrund eller kontrast, mot vilken den absoluta verkligheten (något nr 1) kan upplevas, ses eller dokumenteras. Utan det "illusoriska något" vore det ju omöjligt att förnimma eller uppleva dess motsats: "det absoluta något".