539. "Den treeniga principen" är således avslöjandet av livets största mystik. Den är lösningen på själva tillvarons gåta. Och när man förstår denna lösning, är all mystik kring det levande väsendets sanna identitet avlägsnad. Att vi här i Livets Bog betecknar denna princip som "X1", "X2" och "X3" eller som "något nr 1", "något nr 2" och "något nr 3", beror alltså inte på en ofullkomlig förmåga att analysera, utan på den omständigheten att dessa uttryck fullt ut täcker livets absoluta fundament. Det är dettas absolut fullkomliga analys. Det har inte någon som helst annan analys. Allt som kan sägas utöver vad som här uttrycks i treenighetsanalysen kan omöjligt vara uttryck för "treenighetens" analys, eftersom det nödvändigtvis endast kan vara en analys av någon av denna "treenighets" skapelser. "Det treeniga något" är och förblir således i all evighet det absolut heltäckande uttrycket för livets eller tillvarons allra högsta analys.
      Vi har nu upprepade gånger här i Livets Bog stiftat bekantskap med denna "treenighet" eller var och en av dess principer och ska senare, i samband med symbolbilderna av den, få en sista avslutande översikt över denna gudomliga realitet. Här har vi ju berört "treenigheten" med anledning av vår utredning om det djupaste ursprunget till det levande väsendets medvetandeliv eller den innersta källan för dess tankeflöde. Och vi kom då fram till "urbegäret". Detta ledde oss från "X1" in i "X2" till "ödeselementet". Där blev vi för första gången vittne till kontrastskapelse. Vi såg för första gången "rörelse" eller "energi" i vår forskning inifrån jaget och utåt mot materien. Denna "rörelse" visade sig vara identisk med en rytmisk utlösning av allt medvetandeliv, som vi redan känner till under begreppet "spiralerna". Vi bevittnade ett "minsta framträdande" och ett "största framträdande" och såg för första gången begränsningens mysterium. Vi såg att "det obegränsade" (något nr 1) skapade en motsats till sig självt. Denna motsats kom att utgöra "det begränsade" (något nr 3). Men eftersom "det begränsade" avslöjade sig för oss som identiskt med "det obegränsade", framträdde dess identitet i form av "det begränsade" som illusorisk. Vi såg "begränsade" storlekar som i verkligheten inte var begränsade, eftersom de i sig rymde "oändligheten". Vi såg det minsta och det största bli identiska, eftersom båda företeelserna avslöjade "oändligheten" eller "det obegränsade" såsom närvarande inom sina områden. Vi såg att såväl färg, ljus och konsistens som varje annan synlig eller förnimbar företeelse i det dagliga livet var illusoriska begränsningar, i och med att de alla likaså rymde "oändligheten" i respektive natur. Allt det synliga eller förnimbara uppenbarades således för oss som en illusorisk värld.