Martinus: Livets Bog, del 2, st 543

543. Ingenting av det som är tillgängligt för fysisk förnimmelse eller av det som människorna i allmänhet uppfattar som realistiskt, är, som vi här har sett, i absolut mening verkligt. Storlek, färg, rörelse, allt är i sitt för sinnena direkt tillgängliga framträdande illusoriskt, i och med att det vid närmare analys helt upplöser sig i detta enda "ett något som är". Denna analys är den enda som inte är föränderlig. Den är den enda som inte är avhängig av varifrån man ser eller skådar. Överallt står denna analys evigt och fundamentalt orubblig. Den är världsalltets orubbliga fundament eller grundanalys. Alla andra existerande analyser var, som vi såg, blott namn på inbördes förhållanden mellan utsiktspunkter. Vi såg att den avlägsna horisontens detaljer verkade mikroskopiska i förhållande till det som låg nära, och att tingens för sinnena åtkomliga utseende endast var en fråga om varifrån dessa ting blev betraktade. Vi såg att alla förnimbara ting kunde förnimmas från en utsiktspunkt där de tycktes vara verkliga eller absoluta, men samtidigt även från en utsiktspunkt där de blev alldeles overkliga. Det enda som blev kvar bakom dessa två syner var en orubblig dokumentation av "ett något som är". Detta "något" var omöjligt att avlägsna från livet eller tillvaron. Det avslöjade sig först som "det upplevande och skapande – något som är". Då vi avslöjade "det skapade", visade sig även detta i sin sista analys vara "ett något som är". Detsamma blev fallet med den existerande "skaparförmågan". Den visade sig också i sin högsta instans som "ett något som är". Här har vi alltså i vår forskning tre gånger kommit fram till slutanalysen "ett något som är". Men här måste vi komma ihåg att vi inte har mött tre olika "något som är", utan att vår upplevelse i själva verket bestått av att vi endast upplevt ett och samma "något" genom tre olika analyser.
Att det inte är fråga om tre realistiska "något som är", har de två sista av de nämnda tre analyserna bekräftat genom att de var för sig mynnade ut i samma analys, "ett något som är". Om de inte hade gjort det, utan "skaparförmågan" och "det skapade" i stället hade varit absolut realistiska, kosmiskt sett, skulle det ha funnits tre olika "något". Men i så fall skulle det inte ha existerat någon som helst form av liv. Livet kommer ju till synes just genom dessa två sista "någots" (skaparförmågans och det skapades) illusoriska framträdande i förhållande till det första "något" eller "något nr 1". De utgör endast "något nr 1" sett genom "färgade glasögon". "Något nr 1" är således den realistiska, klara och ofärgade verkligheten bakom förnimmelse-, skapar- eller upplevelseförmågans kulör- eller färggivande "glasögon". Detta enda bakom alla illusioner existerande "något" är det absolut verkliga. Allt annat existerande är endast en "syn" av detta "något".

Föregående

Nästa