551. Många kanske menar att analysen "ett något som är" är en primitiv eller fattig analys som omöjligt kan täcka verkligheten. De hade väntat sig att här möta något kolossalt invecklat, något hittills okänt upphöjt, något kungligt eller majestätiskt. För här måste man ju ställas ansikte mot ansikte med Gudomen. Låt mig då skynda att göra dessa läsare uppmärksamma på, att sådana företeelser visserligen existerar, men endast i den nedersta änden av analysraden. De utgör ju kulminationen av de av Gudomen "frambringade" tingen. De utgör Gudomens uppenbarelse, manifestation eller skapelse, medan vår analys här ju avsåg de "icke skapade" realiteterna. Man måste därför söka bland det som Gudomen frambringat, hans skapelser, om det är Gudomens väldighet i majestät och makt som man önskar ställas inför. Då denna väldighet är en produkt av Gudomens skaparförmåga, kan vi naturligtvis inte i livsmysteriets analysrad finna den bortom eller ovanför skaparförmågan, utan under denna.
      Eftersom vi med dessa analyser befinner oss i livsanalysradens allra översta del, och således är bortom eller ovanför skaparförmågan, är det klart att analysradens detaljer här måste bli enklare och enklare, till dess att blott en enda detalj finns kvar, nämligen det "något" som inte kan utplånas och därför evigt kommer att framträda som alltets "orsakslösa orsak", det enda existerande absoluta "något som är" eller världsalltets absolut enda "fasta punkt". De som längtar efter att få se Gudomens storhet och makt måste jag därför hänvisa till den del av livsanalysraden som behandlar formernas värld eller "X3", det vill säga denna rads nedersta del. Här kulminerar Gudomen i sin skapelse och uppenbarelse. Det är här som Gudomen i överflödande detaljrikedom talar till världarna, de levande väsendena och den enskilda individen. Det är här han uppenbarar sin eviga väsensnatur som kärlek och därmed gör livets högsta facit, "allt är mycket gott", till faktum.