555. Genom våra studier i "kosmisk kemi" kom vi fram till den allra högsta "materien": "urbegäret". Men "urbegäret" ledde oss fram till synen av den för sinnena synliga världens illusoriska tillstånd och detta tillstånds nödvändighet för att livet över huvud taget ska kunna existera. Därefter kom vi till insikt om "perspektivprincipen" eller den realitet, genom vilken illusionerna uppstår. Vi såg att denna princips kosmiska analys utgjorde "X2" och "X3" och dess häri uppgående sista analys såsom identisk med "det gudomliga något". Och därmed nådde vi all analyserings högsta punkt. All vidare analysering försiggår nu – inte över – utan under förnimmelseförmågan, det vill säga är analyser eller detaljer av "skapad" och därmed relativ natur. Och i denna del av analysraden kommer det inte att saknas invecklad detaljering av den gudomliga naturen. Här kommer perspektivprincipen att framträda i strålande detaljer, som vi senare i Livets Bog ska komma tillbaka till. Här kommer tankeklimat, medvetande och skapelse att framträda i ett strålande flöde av gudomlig skaparkraft, livslust och glädje. Här upplevs illusionernas värld som en verkligt strålande kulmination av kärlek. Och nu ska vi alltså, efter vårt uppehåll bortom förnimmelseförmågan, bege oss tillbaka till sinnevärlden, där illusionerna blir ett slags verklighet. Härifrån ser vi "perspektivprincipen" som utgörande "skaparförmågan" och "det skapade". "Skaparförmågan" återigen ser vi rotfäst i ett "ödeselement", i vilket alla väsendets talangkärnor har sitt säte.