Livets Bog, del 2
Varför det levande väsendet inte är en automatisk maskinfunktion
557. Nu säger man kanske att detta "X" inte alls är nödvändigt för manifestationen, eftersom man menar att de två andra "X-en" täcker hela analysen av manifestationen, men en sådan uppfattning täcker inte på långa vägar verkligheten. Om endast "X2" och "X3" existerade, skulle just det "något" saknas som betingar att tillvaron inte är ett "intet". "X2" och "X3" är ju i sina grundanalyser illusioner, eftersom de inte existerar bortom förnimmelseförmågan och endast får identitet som verkliga genom att de till sist i sin analys blir lika med "X1" eller det absoluta "något som är". Om man trots detta föreställer sig att livet eller medvetandet existerar utan "X1", måste detta liv och medvetande vara en absolut blind eller död automatfunktion. Den ena manifestationen måste då bli en oundgänglig följd av den andra, och hela tillvaron skulle, kort sagt, endast vara en absolut omedveten verkan- och orsaksutlösning, en evigt fortsättande automatisk maskinfunktion.
      Men det är väl ett faktum för alla normala kulturmänniskor, att det råder en väsentlig skillnad mellan en maskin och ett levande väsen. Medan det levande väsendet kan handla självständigt med avseende på sin framtid och sitt öde, kan en maskin normalt endast manifestera sig automatiskt i den på dess konstruktion baserade driften eller sättet att verka. Men här invänder man kanske att det endast rör sig om en konstruktionsfråga. När de maskiner vi känner till inte kan prestera detsamma som det levande väsendet, beror det bara på att man ännu inte kommit så långt i teknisk skicklighet, att man kunnat ge maskinerna i fråga en så omfattande kapacitet. Men vem är det som ska ge maskinerna kapacitet? Avslöjar inte skeptikerns invändning här i sig själv att skapandet av en maskin fordrar en upphovsman, och att det dessutom kan röra sig om en utvecklingsfråga? Skeptikern bekräftar alltså med sin invändning att skapandet av maskinerna är en fråga om förmågor hos ett före maskinerna existerande upphov. Men då är vi ju överens. Detta upphov utgör ju i sin högsta instans det absoluta "något som är" eller just det "något" som höjer de levande väsendena över maskinernas plan, så att de inte som dessa är döda apparater med medvetslösa automatfunktioner.