Martinus: Livets Bog, del 2, st 583

583. Att det levande väsendet är manifesterat som "Guds avbild", skapat till att vara "likt honom", gör livsmysteriets nionde grundfacit till ett lika oumbärligt plus för livets existens som de redan nämnda åtta grundfacit. Om allt som existerar utanför det levande väsendets egen manifestation, det må vara "levande väsen", "ämnen" eller "materia", inte tillsammans utgjorde "Guds avbild", det vill säga inte vore en levande, arbetande och livgivande organism eller ett manifestationsredskap för "ett levande väsen" på samma sätt som vår organism är redskap för vårt eget jag, då måste all den logik, all den skapelse och ändamålsenlighet eller allt det som annars finns av livsyttringar i materiekombinationerna vara resultat av ett "dött" ting. Eftersom det är ett faktum att logik och planmässighet endast kan existera som "livsyttringar", och vidare att ett "dött" ting inte kan vara upphov till "livsyttringar", kan vi endast vara i kontakt med verkligheten genom att betrakta allt utanför vår egen manifestation såsom utgörande en, analogt med vår egen organism, existerande levande organism, i vilken det likaså måste finnas ett högsta evigt "något" eller "jag" som har en skaparförmåga, på basis av vilken de för oss synliga frambringandena eller manifestationerna i form av världsalltet existerar med dess stjärnhärar och klot med oceaner, kontinenter, levande väsen eller materier. Om denna organism inte vore en organism, utan utgjorde kaos eller planlöshet, hur skulle den då kunna vara en så strålande "himmel och jord" för oss? Att denna organism är uttryck för ett väsen som är av jättedimensioner i förhållande till vår egen organism och vårt eget framträdande, förändrar ju inte faktum, utan gör det fullständigt analogt med ett annat faktum, nämligen att vi själva, i kraft av vår egen organism och vårt eget framträdande, utgör en på samma sätt dominerande makrokosmisk tillvaro i förhållande till de mikroindivider vi själva rymmer i vår organism, och utan vilka dennas existens skulle vara en omöjlighet. Befinner sig inte dessa små mikroindivider inne i vårt eget kött och blod, i våra organ och lemmar, i samma situation?
      Om dessa små väsen eventuellt förnekade ett levande upphov till all den materia eller skapelse som finns utanför deras egen zons krets av levande väsen, skulle de därmed förneka existensen av den zons väsen som vi tillhör, och i vars organismer det för dem är en livsbetingelse att leva, röra sig och vara till.
      På samma sätt som dessa små väsens kunskap då skulle vara i strid med verkligheten, är vår kunskap också i strid med verkligheten, om vi menar att allt utanför vår egen zons krets av levande väsen är "dött" eller "jaglöst". Liksom vårt jag, vårt medvetande och vår organism är en nödvändighet för att kunna skapa "världsallt" eller "himmel och jord" för våra mikroindivider och därmed är en livsbetingelse för dem, så är det också en absolut livsbetingelse för oss att den "himmel och jord" som vi skådar in i, representerar en levande, pulserande organism som avslöjar ett "jag" och en "skaparförmåga". Men detta är ju bara vad som länge varit ett faktum för den utvecklade forskaren. Ingen kan bestrida att det vi ser eller förnimmer är "skapade ting". Då "skapade ting" endast kan vara resultat av en "skaparförmåga", och denna åter endast kan existera som en egenskap hos ett "jag" eller ett högsta "något", uppfyller således världsalltet utanför kretsen av levande väsen i vår egen zon exakt de tre betingelser som gör ett "något" till "ett levande väsen".
      Världsalltet utanför vårt eget mentala och kroppsliga område utgör således lika mycket ett "levande väsen" som den del av världsalltet, som existerar inom vår organisms och vårt medvetandes domäner och utgör vår egen individualitet. Och i detta väsen är vi lika nödvändiga som organ eller organmaterial, som mikroväsendena inne i vår egen kropp är nödvändiga som organ eller organmaterial för oss. Det är detta levande väsen, vars organism framträder som världsallt för oss, som vi kallar "Gudomen". Vårt eget framträdande som ett levande väsen är således en exakt kopia av Gudomen, är "Guds avbild". Det är denna kopia av Gudomen som vi här i Livets Bog kallar "gudasonen".
      Om denna Gudom inte existerade, skulle världsalltet utanför vår egen zons krets av levande väsen vara "jaglöst" och därmed medvetslöst. Det skulle framträda som en motsats till livet, skulle vara absolut "stillhet". Men absolut "stillhet" i världsalltet skulle omöjliggöra all rörelse och därmed varje form för manifestation av liv. Ty livet existerar uteslutande som reaktioner mellan gudasonens energimannifestation och Gudomens eller världsalltets energier. Det är dessa reaktioner som utgör vad vi kallar "tankar", "medvetande" och "manifestation". Utan "Gudom" skulle "gudasonen" eller "det levande väsendet" alltså vara en omöjlighet. Och livet skulle, utan livsmysteriets nionde grundfacit, vara ett evigt "intet".

Föregående

Nästa