585. Att det levande väsendet är en evig realitet och således överlever sina timliga eller skapade företeelser, och därigenom efter hand kan skörda erfarenheten eller kunskapen om dessa verkningar frambringade av det självt, och samtidigt kan sammanfatta denna kunskap i sitt "övermedvetande", från vilket det i senare liv eller tillvaro upplever den som identisk med sina egna förmågor, talanger eller anlag, varigenom väsendet blir ett strålande, individuellt upphov till sitt eget öde, detta kan endast fastställa livsmysteriets elfte grundfacit som ett orubbligt plus. Tänk om motsatsen vore fallet. Tänk om "reinkarnation" eller "återfödelse" inte vore ett verkligt faktum, hur skulle det då kunna finnas någon "rättfärdighet" eller "rättvisa", det vill säga en absolut "likställdhet" mellan alla levande väsen i världsalltet?
      Att förneka att en sådan "likställdhet" mellan alla väsen existerar, är detsamma som att tillskriva världsalltet en mindre logisk eller mindre fullkomlig manifestation eller uppenbarelse än den som i verkligheten existerar. En konstruktion av världsalltet, i vilken alla väsen är "likställda", vilket i absolut mening innebär att de har tillgång till samma förmåner och måste uppleva detsamma, lära känna detsamma och bli detsamma, är fullkomligare än en konstruktion av världsalltet, i vilken väsendena inte har tillgång till detsamma och därför inte heller kan lära känna detsamma, och följaktligen heller aldrig kan bli detsamma. I den sistnämnda formen av manifestation av världsalltet skulle en evig orättvisa vara allenarådande. Det skulle finnas väsen med väldiga privilegier i såväl kroppsligt som själsligt hänseende, och det skulle finnas väsen som måste vara martyrer. De mindre begåvade eller svagast utrustade i tillvaron skulle tvingas vara trälar åt såväl naturen som medväsendena. I ett sådant världsallt skulle en atmosfär av martyrium dominera, medan detta är helt uteslutet i ett världsallt som framträder i den förstnämnda konstruktionen. Här kan en skapelse och upplevelse av orättvisa omöjligt manifesteras. Här skulle det vara omöjligt att erhålla privilegier, likaväl som det skulle vara uteslutet att något väsen skulle kunna "gå förlorat" eller gå under. Atmosfären här måste vara kulminerande "kärlek".