595. Nu hävdar man kanske att den "organiska" materien (liket) inte blir till "mineralmateria" av denna orsak. Men en sådan uppfattning är inte helt riktig. Så snart jagets anknytning till den materiekombination som utgör dess fysiska organism blir avbruten genom "döden", börjar ögonblickligen en omvandling av "liket", vilken, om allt förlöper på naturligt sätt, resulterar i en fullständig "mineralisering" av "liket", vilket innebär att det "organiska" stoffet upplöses eller dematerialiseras och försvinner. Kvar blir så till sist enbart "mineralmaterien", i detta fall "skelettet" och vad därtill hör.
      Att denna förvandling, när den försiggår på ett naturligt sätt, inte sker på ett ögonblick, utan kan ta både dagar och år, motsäger ju inte dess existens som faktum, utan bevisar tvärtom att det i jagets organmateria finns "strålformig" materia som inte tillhör jaget och därför blir kvar i "liket". Till följd av denna kvarblivande främmande, "strålformiga" materias närvaro i "likets" materia, måste denna fortfarande framträda som "organisk". Detta "organiska" material visar sig vid närmare betraktande vara små självständiga mikroorganismer. Då dessa organismer framträder som "organiskt" material, bekräftar de därmed sitt innehåll av "strålformig" materia, som ju är detsamma som medvetandemateria, det vill säga "tankar" eller "livsyttringar". Det är en sådan materia vi kallar "animalisk".
      Men självständiga organismer i "animalisk" materia är ju i princip samma slags väsen som dem vi själva tillhör, det vill säga väsen med "dagsmedvetande" och "viljeföring" på det fysiska planet. Att dessa organismer endast representerar väsen i mikroformat, förändrar inte principen. I den gudomliga skapelse- eller manifestationsprocessen fordras det naturligtvis inte att ett väsen ska väga så eller så mycket eller vara så eller så stort för att kunna uppvisa självständig livsyttring eller medvetandemanifestation.