596. Då den "animaliska" materien således utgör en kombination av "mineralmateria" och "strålformig materia" eller den energi som uttrycker "livet", är det inte så underligt att man efter hand har börjat kalla denna materia "levande".
      I och med att ett jag är i stånd att bringa sin vilja i kontakt med de små väsendenas vilja, uppstår ett livsviktigt samarbete mellan de två parterna, vilket resulterar i skapandet av det förstnämnda jagets fysiska eller "animaliska" organism. Medan denna organism är ett upplevelse- och skaparredskap för sitt upphov, utgör den ett "världsallt", ett "universum", ett "livsrum" eller en livsbetingande boning för de små väsendena. De två parterna är alltså lika oumbärliga för varandra. Utan de små väsendena skulle ett jag aldrig någonsin kunna skapa sig en fysisk kropp. Och om inte de små väsendena var "dagsmedvetna" i sina organismer, skulle det vara omöjligt för ett jag att bli "dagsmedvetet" i den av de små väsendenas organismer sammansatta stora organismen. Att vi kan känna smärta eller välbehag i någon del av vår fysiska organism, beror enbart på en tanke- eller medvetandeöverföring från våra mikroväsens till vårt eget jags uppfattningsförmåga. Denna överföring sker naturligtvis automatiskt, har för länge sedan blivit till "C-vetande", liksom så många av de övriga organiska funktionerna. När vi känner smärta i någon del av vår organism, beror detta enbart på en eller annan abnormitet eller störning i mikroindividernas "dagliga liv" i kroppsdelen i fråga. Obehaget av denna abnormitet upplevs "dagsmedvetet" av de små väsendena som ett mer eller mindre stort besvär och åstadkommer en nedbrytande reaktion i deras allmäntillstånd eller medvetandeliv, som ju består av "strålformig" materia. Men då denna "strålformiga" materia är knuten till vår "strålformiga" materia, fortplantar sig reaktionen således in i vår. Och här känner vi denna reaktion eller de små väsendenas störda allmäntillstånd som "fysisk smärta". Inget slag av "fysisk smärta" är således i sin djupaste analys av "fysisk" natur, utan utgör "strålformig" energi. Men därigenom framträder den ju som en "själslig" eller "andlig" upplevelse, är en överförd "tanke". Men en "överförd tanke" är detsamma som ett "meddelande". All fysisk smärta, allt fysiskt lidande, visar sig således här vara en levande, medveten korrespondens mellan makrojaget och dess mikrojag. Den är en samlad koncentration av "rädsla", "dödsångest", "sorg" och "betryck" från makrojagets mikroindivider som mer eller mindre automatiskt riktar sig direkt mot den av dessa väsen mer eller mindre kända eller okända makroindividen, som ju är högsta myndighet i deras "världsallt" eller "universum". Och här ser vi att de två realiteter som vi lärt känna under begreppen "bönen" och "Gudomen" eller "Försynen", är verkliga, logiska företeelser, som i det här skildrade automatiska framträdandet är fundamentet för all "fysisk" manifestation. Ty på samma sätt som våra små mikroindividers själskval når fram till vårt jags kännedom som "fysisk smärta" och därigenom blir en reglerande och varnande faktor för bevarandet av vår organisms hälsa, vilket i detta fall är lika med en "bestående fred" för våra mikroindivider, så når också våra själskval och sorger, vår melankoli, dödsångest och krigsatmosfär fram i en samlad kollektiv energivåg till det jags kännedom som är den översta, sammanhållande och reglerande myndigheten i den organism där vi befinner oss som mikroväsen.