600.
Men eftersom hela tillvaron är baserad på att "vad man sår får man också skörda", kan de små väsendena inte "så" gåvor i makroväsendets medvetande utan att "skörda" gåvor tillbaka.
Utan makroindividens medvetande skulle den samlade organismen, som ju betyder "jord och himmel" för mikroindividerna, inte existera.
Och de små väsendena skulle alltså, utan sitt samarbete med ett makroväsen, vara helt hemlösa i den fysiska delen av världsalltet.
I kraft av makroväsendets aktuella inställning till de fasta, flytande, gas- och strålformiga materierna upprätthålls på samma sätt uppfyllelsen av de betingelser, på vilka mikroindividernas tillgång till det fysiska planet är baserad.
Makroväsendets gåva till mikroindividerna blir alltså varken mer eller mindre än deras "universum", deras "himmel och jord", i vilken de ges tillgång till det fysiska plan som de själva är med om att ge makroindividen.
Då makroväsendena samtidigt är mikroväsen i förhållande till de väsen, i vars organismer de befinner sig, upprepas samma växelverkan uppåt mellan makroindividen och dennes makroindivid, och så fortsätter det.
Konklusionen blir att det levande väsendet "sår" "himmel och jord" nedåt i mikrokosmos och "skördar" "himmel och jord" i makrokosmos, medan det "sår" organmateria (bjuder makroindividen assistans) i makrokosmos och "skördar" organmateria (tar emot mikroindividernas assistans) i mikrokosmos.
Kan något vara mer rättvist, rättfärdigt eller kärleksfullt?
Tillbaka till startsidan
Föregående