603. Vi har här fått en liten inblick i de allra största av det levande väsendets kosmisk-kemiska skapelseprocesser. Vi har sett hur jaget laborerar med såväl "levande" som "döda" materier. Och vi har i det sammanhanget fått se en liten glimt av hur rättfärdigheten och därmed kärleken är den härskande faktorn i universum. Vi har sett att alla levande väsen är totalt jämställda. Vi har visserligen sett att det finns väsen över oss och väsen under oss, men utvecklingen äger ju rum i kraft av det förhållandet att vi betyder detsamma för underliggande väsen som överliggande väsen betyder för oss. Och eftersom det inte finns några gränser för väsendenas framträdande uppåt i makrokosmos, liksom det inte heller finns några gränser för väsendenas existens nedåt i mikrokosmos, så är alla levande väsen absolut likställda. Varje väsen utgör ett självständigt levande "mellankosmiskt" väsen, har sitt eget individuella medvetande, samtidigt som det utgör ett "makrokosmiskt" och ett "mikrokosmiskt" väsen. Då detta är en fundamental eller orubblig analys som passar in på varje levande väsen i tillvaron, blir härmed väsendenas fundamentala likställdhet i universum ett faktum. Det finns inget väsen som kosmiskt sett är "större" eller "mindre" än något annat väsen, liksom det inte heller kan existera "mer gynnade" eller "mindre gynnade" väsen i världsalltet. Alla är principiellt detsamma, har varit detsamma och blir detsamma. Att de inte är detsamma på en gång eller samtidigt, kullkastar inte ovannämnda analys, utan bekräftar i stället den realitet som vi redan benämnt "kretsloppet".