636. Om individen däremot inte alls har upplevt en cancersjukdom eller någon annan sjukdom av liknande slag, har han ingenting med vars hjälp han i sitt eget medvetande kan levandegöra ett annat väsens nuvarande sjukdom, och kan därför inte realistiskt fatta eller förstå den. Och han kommer därför att uppträda "kallt" och "okänsligt" inför ett sådant väsen. Han har med andra ord ingen förmåga att känna "medlidande". Att han inte har denna förmåga, innebär alltså återigen att han är ur stånd att förnimma eller känna andra väsens lidande i sitt eget medvetande.
      Här ser vi således vilken stor tillgång det är för det levande väsendet att ha genomgått lidanden. Ju fler lidanden väsendet har upplevt i tidigare liv, desto större kvantum minnen kan det (om än omedvetet) mobilisera eller betjäna sig av vid varje möte med andra väsen som befinner sig i lidande, eller med andra ord, desto större förståelse har det för vad det ser eller bevittnar. Och ju mer det har verklig förståelse för vad det bevittnar av lidande, desto större medkänsla uppstår i väsendets medvetande inför lidande medväsen.
      Men det är inte enbart på lidandefält som minnena överförs till framtida liv som tillgångar för förnimmelseförmågan. Samma princip gäller naturligtvis på alla andra upplevelsefält, och skapar också här förståelse. Och med denna realistiska förståelse försvinner all indignation eller bitterhet. Väsendet blir "tolerant". I samma grad som ett väsen genom jordeliven fått upplevelser på alla förekommande jordmänskliga områden eller av alla företeelser i den dräpande principens zon, i samma grad har minnesmaterial samlat sig i dess medvetande. Och ju större material väsendet på så sätt har i sitt medvetande, desto mer kan det mobilisera för att levandegöra eller förstå områdena i fråga, när det i nya jordeliv konfronteras med dem. Och ju mer individen således kan mobilisera i sitt medvetande till hjälp för sin förståelse av de olika företeelser han möter i sitt dagliga liv, desto fullkomligare blir hans uppträdande inför dessa. Medan individen i tidigare jordeliv blev förtvivlad och kände sig hjälplös i sitt eget lidande, och var helt okänslig inför andra väsens lidande, förblir han nu helt lugn inför sina egna, och medkännande inför andras svårigheter. Medan han i tidigare upplevelser av andra väsens motsatta hållning till hans eget framträdande, på grund av okunnighet (bristande minnesmaterial på fälten i fråga), var helt oförstående och därför blev irriterad, blev arg och hatisk mot dessa väsen, blir han nu (på grund av det senare förvärvade, men nu omedvetna, minnesmaterialet från samma fält) helt och fullt förstående inför dessa väsen. Och därmed bortfaller hela grunden för indignation och vrede. Han tiger stilla, men hjälper och vägleder där han kan. Och det gamla talesättet att "tala är silver, tiga är guld" får här en viss logisk grund. Det är ett sådant väsen som "vänder den högra kinden till, om det blir slaget på den vänstra". Det vet att den som manifesterar ofullkomlighet inte vet vad den gör, och att all indignation och intolerans mot ett sådant väsen därför är orättfärdig och således både oberättigad och dum.
      Man förstår här vilken enorm betydelse tidigare upplevelser har för individens utformning av sitt nuvarande liv, och hur denna utformning i sin tur får betydelse för dess kommande jordeliv. Och det är lätt att inse, att väsen med ett överflödande rikt minnesmaterial från lidandefält i tidigare jordeliv måste vara helt annorlunda i medvetande och framträdande i sitt nuvarande jordeliv, än väsen som ännu bara har ett relativt litet minnesmaterial från tidigare liv. De förstnämnda väsendena kan man beteckna som jordzonens "äldsta", även om denna identitet naturligtvis är helt oavhängig av deras nuvarande fysiska ålder. Det är de främsta av dessa erfarenhetsrika väsen som vi benämner "visa", verkliga "profeter" och "världsåterlösare". Det är dessa sistnämnda väsen som är jordmentalitetens "salt" och som befriar mänskligheten från förtappelse eller fördärv, allteftersom denna mänsklighet får lidandezonen utlevd och ropar efter livsmysteriets lösning, ropar efter frid och harmoni. Det är "världsåterlösarna" som leder mänskligheten mot den högsta kulturen, vilken alltmer är baserad på ande och intellektualitet.