Martinus: Livets Bog, del 3, st 1050

1050. När vi här har redogjort för talsystemets analyser, är det för att visa hur världsbilden i Livets Bog, skapad genom kosmisk analysering, blev fullständigt analog med den världsbild eller det uttryck för livet och oändligheten som i verkligheten hade skapats av naturen själv, eftersom den ju inte hade uppsatts som mål av någon människa. Människorna har visserligen skapat räknesystemet, men de har varit helt omedvetna om att de därmed skapade ett uttryck för livets högsta kosmiska analyser. Den medvetna delen av denna skapelse var ju enbart ägnad skapandet av ett fullkomligt räknesystem. Och detta system har de måst forma eller ändra på, ända till dess att det kom i hundraprocentig kontakt med naturen. Dessförinnan kunde räknesystemet inte tjäna sitt syfte på ett fullkomligt sätt, dessförinnan var människorna inte tillfreds med det. Att det inte nådde denna fullkomlighet och inte kunde vara helt tillfredsställande för människorna innan det i sig självt blivit identiskt med själva livets kosmiska analyser, torde vara helt uppenbart. Att världsbilden i Livets Bog, alldeles oberoende av någon kunskap om talsystemets mystik, blev ett slutfacit som exakt svarade mot eller blev identiskt med den av naturen själv i talsystemet manifesterade världsbilden, torde väl, som tidigare nämnts, vara en garanti för en inre gudomlig orubblighet i världsbildens struktur, såväl i Livets Bog som i talsystemet. Såg vi inte här att människornas manifestation av talsystemet inte blev fullkomlig förrän detta i sig självt blev ett korrekt uttryck för livet självt, det vill säga för livets eget kretslopp från mörker till ljus? Och är det inte på samma sätt med all manifestation? Vem kan påvisa en manifestation som är ett absolut sant och därmed fullkomligt uttryck för det absoluta livet, så länge den kan "åldras" eller vara underkastad absolut "början" och "slut"? En sådan manifestation kan endast vara en liten tillfälligt lysande "komet" på den eviga kosmiska himlen. En dag kommer den att ha slocknat, medan evigheten består.

Föregående

Nästa