805. Vi har nu fått en liten inblick i hur vår egen upplevelse av vårt "själv" eller "jag" utlöses som en förnimmelse av först en "yttre", för sinnena tillgänglig värld, därefter en "inre värld" som vi inte kan se med yttre, fysiska sinnen, men som vi dock mer eller mindre kan gripa in i med vår vilja och omskapa, varvid även denna värld avslöjar sig som bestående av materier, vilka vi på visst sätt kan laborera med. Men då de två världarnas materia således endast kan förnimmas som en "utvändig" respektive en "invändig" materia, har jordmänniskan sedan länge måst markera detta genom sin kännedom om sig själv. Och det är i enlighet härmed som vi betecknar den förstnämnda materien som "materia", medan vi benämner den sistnämnda "ande". Under begreppet "ande" döljer sig således en realitet som är lika verklig som varje fysisk företeelse, även om den inte direkt kan bearbetas eller beröras med fysiska händer. Att förneka den andliga världens existens, är alltså detsamma som att förneka sin egen medvetandefunktion. Men vi har inte blott sett dessa två världars existens, vi har även sett att det inte finns någon fysisk materia som inte avslöjar "ande", liksom vi sett att det inte finns någon form av "ande" som inte avslöjar materia. Vi kan aldrig någonsin uppleva en fysisk materia som i sin struktur inte avslöjar logik, det vill säga viljemanifestation. Denna är i sin tur detsamma som tanke- eller medvetandemanifestation och utgör därigenom ett hundraprocentigt avslöjande av "ande". På samma sätt är det lika omöjligt att uppleva "ande" som inte är uttryck för något som i sin första upprinnelse består av "intryck" från den yttre, fysiska världen. De gamla och eviga orden: "Guds ande svävade över vattnet" blir här till levande och orubblig verklighet. Bakom varje levande väsens fysiska organism existerar dess "inre värld", dess medvetande, det vill säga dess "ande". Eftersom den så kallade "naturen" i lika hög grad är uttryck för logik, tanke och viljemanifestation och därmed avslöjar ett där bakom existerande medvetande, och då medvetande är detsamma som "ande", blir således denna "ande" bakom naturen en lika orubblig verklighet. Att de gamla orden uttrycker naturen som "vattnet", förändrar inte principen. Detta ord betecknar i verkligheten bara ett visst stadium i jordens skapelseprocess, då vattnet i överväldigande grad var den förhärskande fysiska materien, ett stadium som än i dag dominerar jordens manifestation, inte bara i själva naturen, utan även i övervägande grad i väsendenas organismer, såväl i de vegetabiliska som i de animala. Att denna "ande" sedan definieras både som "ande" och som "den heliga anden", är bara uttryck för det levande väsendets begynnande uppsortering och gruppering av den andliga materiens företeelser. Man börjar uppfatta dessa företeelser såsom varande mer eller mindre lämpligt material för uppbyggnad av ens egen "inre värld", man börjar skilja dessa företeelser åt som mer eller mindre goda "livssubstanser".