825. Nu får man inte tro att denna jagets "vändning" av "rörelsen" eller energin är av fullständigt samma slag som en gummibolls tillbakastudsande från en vägg eller mur som den kastas emot. Jaget är inte en "död" mur, och "rörelsens" bana fram till och tillbaka från jaget är inte alls så direkt och enkel som bollens rörelse fram till muren och tillbaka igen. Den utlöser ett "havandeskap". Vi står nämligen här inför den allra djupaste analysen av principen "sexualitet", som i sin tur bildar fundamentet för allt som innefattas i begreppet "fortplantning", och varav arternas fortbestånd eller tingens existens återigen uteslutande beror. I jagets "vändning" av en "rörelse" eller energi upplever vi såväl en "befruktning" och ett "havandeskap" som en därpå följande "födelse". Genom vårt jags tilldragning och mottagande av en "rörelseart" upplever vi en "befruktning". I denna "rörelsearts" speciella "vändning", det vill säga utveckling och förvandling i jagets ägo, upplever vi ett "havandeskap". Och i denna förvandlade "rörelsearts" frigivning eller tillbakavändande från jaget upplever vi en "födelse". Den "rörelseart" som jaget genom sitt urbegär drar till sig, utgör alltså "säden" eller "sädesvätskan". Genom uppsamlingen av denna inom jagets domäner förvandlas den till ett "foster". När "rörelsens" vändning är fullbordad, det vill säga när den fått jagets fulla påverkan och åter lämnar dettas domäner, har "fostret" blivit till ett "barn" och "föds". Detta barn kan så leva vidare och bli till ny "säd", som gör andra jag "havande", varefter nya "foster" uppstår och blir till "barn" som lever vidare som nya medverkande faktorer vid den eviga befruktning och fortplantning som vi kallar "livet".