842. Det är ju inte heller vanligt att prostitutionens män och kvinnor vänder tillbaka från denna sin nya sfär och återfinner glädje i att vara trofasta äkta makar. Nej, lyckan kan dessa väsen inte längre hämta där. Och då de inte heller kan finna lyckan i sin nya sfär, måste de jaga efter den i andra könsliga sfärer och söka utlösning genom andra könsliga metoder. Den retning av könsnervsystemet som tidigare gav dem en naturlig sexuell tillfredsställelse är nu till följd av den överdrivna, dagliga retningen av systemet inte på långt när tillräcklig. Nya och mer drastiska retningsmetoder måste till. Men då de ju inte kan hämta dessa metoder hos sina "kunder", som bara söker den vanliga, naturliga tillfredsställelsen, måste de skaffa sig dem på andra vägar. I detta sammanhang tänker vi i synnerhet på de prostituerade kvinnorna. Dessa måste i sin tur själva på något sätt "köpa" sig den speciella, drastiska eller brutala retning som måste till för att deras sexuella utlösning ska kunna äga rum. Och vi kan här bevittna en ny och ohygglig art av prostitution. Då det här i första hand huvudsakligen är de prostituerade kvinnorna som är "kunder", består dessa nya prostituerade huvudsakligen av män. Det är dessa män som i det dagliga livet går under beteckningen "hallickar", liksom deras prostitution är känd under benämningen "koppleri". Att "koppleriets" utövare inte är några blida och ömsinta väsen, är självklart. Då det just är brutalitet och hårdhet som kvinnorna i fråga har behov av för att kunna uppnå sexuell utlösning, är det givet att de endast har användning för män, hos vilka dessa egenskaper är naturliga anlag. Dessa kvinnor söker sig alltså mer eller mindre till dylika män och uppnår genom deras brutalitet och grova väsen den förstärkta nervretning som fordras för att de ska kunna få sexuell utlösning. I gengäld måste en sådan kvinna lämna "hallicken" en avsevärd del av den intäkt hon har från sina "kunder". Det är som synes inte enbart för att ha "en beskyddare" mot besvärliga och bedrägliga "kunder" som den prostituerade kvinnan knutit "hallicken" till sig. Han är också en för henne nödvändig "könskamrat". Att de sedan i många fall gemensamt till och med antastar och plundrar eller utövar penningutpressning mot hennes "kunder", är en sak för sig. Det väsentliga i dessa två väsens förbindelse är deras eget intima "sexuella kamratskap" och "hallickens" härpå baserade ekonomiska utnyttjande av kvinnan. Det är givet att ett sådant "sexuellt kamratskap" leder de två väsendena längre och längre bort från allt som är naturligt inom det sexuella livet. Den sexuella retningen måste bli starkare och starkare för att utlösningen ska kunna äga rum. "Hallicken" kommer efter hand att få denna utövning av brutalitet inlänkad i sitt eget sexuella väsen och på så vis utveckla tendenser som till sist skapar "lustmördaren", medan kvinnan å sin sida får vänja sig vid att vara en med detta stadium jämbördig partner. Hennes sexuella utlösning kan till slut endast äga rum genom den upphetsning, ångest och spänning som livsfarlig våldsutövning och misshandel av hennes organism från hennes sexuella partners sida kan åstadkomma. På sin färd bort från "Edens trädgård" måste alltså dessa väsen oundvikligen passera åtskilliga medvetandeförgörande ångeststationer i denna sin abnorma sexuella sfär. Att de i kommande liv får lida av onaturligt förvrängda anlag, som leder dem ömsom till fängelser, ömsom till psykiatriska kliniker, såvida de inte redan från barndomen är bundna till särskilt boende för psykiskt funktionsnedsatta, ter sig helt följdriktigt för den utvecklade forskaren, vars överblick sträcker sig ut över inkarnationerna. Att detta slag av sexuellt liv inte direkt leder till "kosmiskt medvetande", torde väl vara lättbegripligt för varje forskare.