846. Men inom prostitutionen finns ännu ett betydande område. Detta består av individer som "säljer" och "köper" sexuell tillfredsställelse hos sitt eget kön. Den "säljande" parten utgörs här huvudsakligen av individer från det tidigare nämnda området för "kroniskt arbetslösa", där bedrägeri och andra mentala otillbörligheter i stor utsträckning har speciella utvecklingsmöjligheter. En sådan tillvaro, där individen vid varje tänkbart tillfälle, eventuellt flera gånger om dagen, säljer sig själv, måste naturligtvis snabbt bryta ned ett ungt, vackert väsen, så att det blir både fysiskt och mentalt defekt. Sådana väsen har också i regel ödelagt sin sexuella kraft eller gjort sig totalt impotenta redan innan de nått könsmognadens kulmination före trettioårsåldern. Den normala arbetslusten och arbetsförmågan har då också för länge sedan fördärvats hos dem. Och när detta sunda och goda värn för ett moraliskt framträdande brutits ned, ger individens sista naturliga mentala hämningar vika. Han beträder nu bedrägeriets, tiggeriets och gemenhetens vägar som leder till fängelser och psykopatanstalter, vilka står redo att ta emot honom med straff och internering. Den här skildrade sexuella sfären är således på sätt och vis en abnormiteternas förgård. Mellan denna och det totala mörker som vi kallar "psykisk funktionsnedsättning" är det bara en enda dörrtröskel. Och om inget särskilt inträffar som kan föra individen tillbaka till bruket av moralens talangkärnor på såväl det fysiska som det mentala området, kommer utvecklingen av försumpningens talangkärnor att bli så till den grad dominerande, att individen helt mister förmågan att se, fatta och förstå normal verklighet. Därvid mister han till slut helt kontakten med alla andra levande väsen, blir en fara för samhället och totalt hjälplös i sitt eget uppträdande och upprätthållande av livet. Han blir en kastboll för sin egen mentala stormvind. Han är som en tegelpanna som ryckts loss ur sitt läge bland de andra tegelpannorna och nu med rasande fart och kraft störtar i väg, livsfarligt drabbande allt levande som kommer i vägen för dess framfart. Mentalsjukhusets tvångströja eller madrasserade cell blir som bekant tills vidare den enda säkra hamnen eller räddningen för detta vilda, vanvettiga eller på allt förnuft blottade väsen. Knappast lika bekant är det, att en kärleksfull och alltigenom ändamålsenlig behandling av patienten, grundad på en högintellektuell, full förståelse av situationen, utgör den viktigaste och snabbast verkande faktorn för dennes tillfrisknande. Men vetenskapens outtröttliga forskande och människornas tillväxt i moral och "kosmiskt vetande" blir efter hand ovillkorligen till den säkra gudomliga medvind som ska föra det olyckliga jaget eller den förlorade sonen tillbaka till Fadern, tillbaka till normaliteten, tillbaka till livet.