883. Innan vi går vidare, låt oss här lägga märke till att Världsåterlösaren ännu en gång poängterar, att "himlen" och "himmelriket" inte är samma sfärer. Han säger: "Min Faders vilja, som är i himlen." Han säger inte: "Min Faders vilja, som är i himmelriket", vilket ju skulle ha varit det riktiga, om de båda rikena varit identiska. "Himlen" utgör i detta sammanhang spiralens alla sex sfärer tillsammans, medan "himmelriket" närmare preciserat är den intellektualiserade fortsättningen på jordmänniskans fysiska tillvaro. Då Gudomen inte kan lokaliseras till en enskild sfär eller zon, utan hör hemma i alla zoner, blir Kristi beskrivning av "himlen" som Gudomens uppehållsort fullt korrekt. Men ett väsen som befinner sig i alla sfärerna på en gång, kan den oinvigda jordmänniskan inte fatta med sina fysiska sinnen. Ett sådant väsen blir då för denna jordmänniska ett väsen "som är i himlen" eller i "himlarna". Därigenom blir Gudomen för denna individ ett väsen, som till en viss grad befinner sig i det tillstånd som jordmänniskan eller de fysiska väsendena kommer att befinna sig i sedan de "dött" och lämnat sina fysiska kroppar. Det blir då ganska naturligt att jordmänniskan kommer att uppfatta Gudomen och de "döda" såsom framträdande i samma "andliga" tillvaroform eller såsom varande i "himlen". Vi förstår alltså här varför det blivit brukligt att framställa Försynen som "Gud i himlen" och att lokalisera de "döda" till samma ställe. "Himlen" är således i själva verket bara de oinvigda, troende väsendenas gemensamma beteckning för en tänkt normal eller fullkomlig tillvaroform på andra sidan deras nuvarande fysiska tillvaro eller jordeliv. Och det är på samma sätt till en "andlig" eller icke-fysisk tillvaroform som väsendena hänför "helvetet". Uttrycken "himmel" och "helvete" är alltså i verkligheten två formler, varmed de oinvigda väsendena tills vidare täcker sin djupaste fråga: "Vart bär det hän efter döden?"
      De delar upp sina medväsen i två kategorier, "de goda" och "de onda", det vill säga "de frälsta" och "de förtappade". Att dessa båda inte kan få möta samma öde eller komma att leva i samma omgivning efter döden, anser de vara självklart. Att båda parter ska "dö", är ju ett faktum. Deras fortsatta öde efter döden kan därför enligt deras begrepp inte vara av fysisk, utan måste vara av "andlig" natur. "Himlen" täcker således deras nuvarande begrepp om "de godas" "andliga hemvist" efter döden, medan "helvetet" täcker deras nuvarande begrepp om "de ondas" eller "förtappades" hemvist bortom döden.