897. När den kyrkliga kristendomen använder begreppet "evigt helvete" eller "evig förtappelse", utgör dessa uttryck även här – inte vetenskapliga sanningar i ordets egentliga mening – utan i stället formler, med hjälp av vilka denna kristendom tills vidare, så länge den inte känner till reinkarnationen, måste täcka hela den sida av livet eller Guds väsen som människornas ödesskapande sorterar under. Dess uppfattning om "helvetet", liksom dess uppfattning om "himlen", är att detta är någonting som finns bortom den fysiska döden, det vill säga en andlig eller icke-fysisk företeelse. Dess horisont när det gäller väsendenas tillvaro sträcker sig endast från moderlivet till den fysiska organismens upphörande, varefter väsendena för alltid har tagit avsked av den fysiska världen för att tillägna sig en himmelsk eller andlig tillvaro, som antingen måste vara ett "evigt fördärv" eller en "evig frälsning", allteftersom väsendenas fysiska levnad gestaltat sig till "förtappelsens" eller "frälsningens" favör. Denna kristendom kan därför endast uppfatta "allt straff för synd" såsom något som huvudsakligen äger rum i den andliga världen eller såsom varande av andlig natur. Men därför är den också helt ur stånd att ge sina anhängare en förklaring till alla fysiska lidanden och alla olyckliga öden. Den kan inte på något vis rättfärdiga varför inte alla väsen föds under samma lyckliga betingelser, utan kommer till världen under högst skilda och olika lyckliga tillstånd. Den fysiska världen förefaller därigenom för denna kristendoms anhängare helt sakna rättvisa, endast styrd av tillfälligheter. Somliga väsen kommer till världen för att möta ett så hårt och olyckligt öde alltifrån moderlivet, att de endast bjuds olyckliga och plågsamma tillstånd, lemlästning, invaliditet, sorg och lidande samt en alltför tidig död. Ja, de kom i själva verket till världen enbart för att få uppleva en enda stor och smärtsam dödsprocess, medan samma värld åt andra väsen, alltifrån moderlivet och till den sena ålderdomen, erbjuder höjden av lycka, glädje och kärlek, kroppslig hälsa, ekonomiskt välstånd och hög social ställning. Det är självklart att sådana företeelser måste göra det dagliga fysiska livet till mystik och skapa förvirring i föreställningarna om absolut rättfärdighet.