945. Men detta "övermedvetande" kan inte manifestera sig, bli till liv och upplevelse för det levande väsendet enbart genom sin egen kraft, utan endast genom att denna inre kraft får möta en kraft utifrån. Mötet med den främmande kraften kan dock inte äga rum i själva övermedvetandet, eftersom krafterna där ju är bundna i talangkärnor. Och där ingen reaktion äger rum, kan inte heller något förnimmande och därmed ingen direkt synlighet manifesteras. Övermedvetandet i sig självt måste därför i all evighet vara osynligt eller otillgängligt för direkt förnimmelse. Övermedvetandet är ju jagets närmaste område eller omgivning och är därmed på sätt och vis upphöjt i dettas natur såsom osynligt. Då övermedvetandet alltså utgör en kombination av bundna krafter och därför inte kan utveckla någon energi direkt emot främmande energier, kan det som nämnts inte skapa någon som helst form av direkt rörelse eller reaktion. Men då ju själva tillvaron i det dagliga livet är detsamma som upplevelsen av en hel ocean av reaktioner av olika energiers möten med varandra, är det tydligt för oss att det mellan det levande väsendets övermedvetande och de yttre energierna måste existera ett område, i vilket jagets bundna krafter kan komma till utlösning, bli till rörelse eller energi och därmed komma i beröring med de yttre krafterna, varigenom de reaktioner kan uppstå som vi kallar "tankar", "sinnesintryck", "manifestation" eller "skapelse", och som blir till den samlade upplevelsen av livet. Det är detta område som vi redan känner till under beteckningen "undermedvetandet". Detta benämner vi här "livssubstans nr 29".