Martinus: Livets Bog, del 3, st 977

977. Som vi har sett, är den verklighet som ligger bakom historien om "syndafallet" strålande ljus. "Syndafallet" är en förvanskad berättelse om den verklighetens teknik, med vilken Gudomen och därmed de levande väsendena befordrar sitt livs odödlighet eller sitt medvetandes eviga existens. Denna förvanskning av berättelsen om själva odödlighetens teknik beror således på den totala mättnaden av mörkret hos berättelsens upphov, varigenom detta upphov blivit partiskt till förmån för mörkrets kontrast: ljuset. Men en berättelse eller analys som är partisk, kan varken vara sann eller rättvis. Ty partiskhet är en dold vikt på rättvisans vågskål. Den kamouflerar vågens jämviktsläge eller balanspunkt till fördel för den vägandes önskningar. Jämviktspunkten visar alltså inte vad tingen rätteligen "väger", utan vad vägaren önskar att tingen ska "väga". Viktuppgiften är falsk. Och en falsk vikt eller ett falskt mått är osanning och kan därför inte vara rättvisande. Här framstår det alltså som ett uppenbart, orubbligt faktum att de levande väsendena är ofria väsen, fjättrade i osanningens bojor i samma mån som de är "partiska". Därför måste man mycket noga undersöka gamla, nedärvda berättelser, av vilket slag de än är, innan man accepterar dem, för i samma mån som upphoven till dem har varit partiska i det ämne som berättelsen behandlar, är berättelsen kamouflerad eller osann till fördel för denna partiskhet och på bekostnad av berättelsens absoluta sannfärdighet eller rättvisevärde.
Eftersom jordmänniskorna nu i hög grad börjar bli mättade av ljusets första fas, alltså den del av ljuset som de en gång betraktade som mest åtråvärd och kände en väldig hunger efter, så längtar de nu efter ljusets sista fas och är därför partiska till förmån för denna. Följaktligen är de i motsvarande grad ur stånd att döma opartiskt i fråga om det mentala ljuset. Deras partiskhet utgör en större eller mindre osynlig eller dold vikt på deras rättvisas våg. De överdriver och utsmyckar allt till fördel för den fas av ljuset som de nu har begär efter, och undervärderar och smutskastar i motsvarande grad allt som rör den fas av ljuset som de är mättade av och helst vill befrias ifrån. Det är självklart att sådana väsen, på grund av sin partiska inställning, mer eller mindre kolliderar med den verkliga sanningen. Den "verkliga sanningen" kan väsendet därför omöjligt finna eller uppleva, innan det blivit helt opartiskt gentemot allt och alla. Först då kan det vara rättvist och rättfärdigt och därmed hundraprocentigt kärleksfullt mot allt och alla utan undantag.

Föregående

Nästa