Martinus: Livets Bog, del 4, st 1056

1056. Det vi kallar "djuret" eller "människan" är således endast ett par lokala företeelser i det levande väsendets eviga existens, liksom fallet är med det som uttrycks i alla andra vanliga begrepp i det dagliga livet. Om vi säger om ett väsen att det är vackert eller mindre vackert, att det är stort eller litet, högt utvecklat eller primitivt, gäller dessa uttryck bara organismen och medvetandeyttringen. Det är materiekombinationen och den därigenom utlösta energiorganiseringen som är vacker eller mindre vacker, stor eller liten, högt utvecklad eller primitiv etc. Det levande väsendet eller "det eviga något" existerar ju helt utanför var och en av dessa företeelser, eftersom det existerade såväl före som samtidigt med och efter den enskilda företeelsens existens. Och eftersom denna existens utanför företeelsen är "evigheten", kan den lilla tidsperiod då företeelsen existerade endast vara av en så ringa vikt eller betydelse, att den absolut inte är något att räkna med i förhållande till det väldiga panorama som utgör det levande väsendets övriga existens. I denna övriga existens ligger livsprincipens eviga kretslopp och därmed företeelser, som i lika hög grad uttrycker motsatsen till de företeelser som utgör det levande väsendets nuvarande fysiska och mentala framträdande. Är detta framträdande av en sådan natur att vi betecknar det som ont, primitivt eller djävulskt, måste det ovillkorligen – enligt kretsloppsprincipens eviga lagar som formar väsendets eviga existens som en rörelse från mörker till ljus och från ljus till mörker – i denna eviga existens, som ligger utanför väsendets nuvarande fysiska och mentala framträdande, finnas företeelser, genom vilka samma eviga väsen har manifesterat motsatsen till sitt nuvarande framträdande, och där detta alltså måste betraktas som lika gott, högintellektuellt eller gudomligt som det nu är det motsatta. Och det är till följd av detta som företeelserna hos dess nuvarande fysiska och mentala framträdande blir illusoriska. Något som på en gång är lika gott som det är ont, lika intellektuellt som primitivt och lika djävulskt som gudomligt, är ju varken ont eller gott, varken primitivt eller högintellektuellt, djävulskt eller gudomligt. Det kan i sin eviga natur endast vara lika med "X".

Föregående

Nästa