Martinus: Livets Bog, del 4, st 1060

1060. Detsamma gäller naturligtvis för utvecklingens motsats i spiralkretsloppet, vilken vi känner till under beteckningen "inveckling". Eftersom denna sida av spiralkretsloppets manifestation också bara kan upplevas som en "timlig" företeelse, är den naturligtvis helt illusorisk om vi ställer den vid sidan av dess motsats eller kontrast, eftersom de två kontrasterna då matematiskt totalt upphäver varandra. Men här måste vi åter komma ihåg, att en sådan uppställning av de två kontrasterna vid sidan av varandra bara kan företas "matematiskt" eller som ett "tankeexperiment". Rent praktiskt skulle det vara helt omöjligt, eftersom "X2" ju evigt betingar att dessa kontraster hos det levande väsendet inte kan framträda samtidigt eller på en gång, utan endast växelvis. Någonting kan ju inte gå upp samtidigt som det går ner, och man kan ju inte öppna en dörr genom att stänga den. Väsendets spiralupplevelse i form av "inveckling" kan inte äga rum samtidigt med dess spiralupplevelse i form av "utveckling". Men då det levande väsendets upplevelse av livet endast kan manifesteras i form av dessa två upplevelseformers växlande områden i medvetandet, och denna växling är en evig princip, måste begreppet "evig inveckling" vara ett lika logiskt uttryck för denna sida av spiralupplevelsen som begreppet "evig utveckling" är ett logiskt uttryck för den andra sidan av samma upplevelse.

Föregående

Nästa