1061. Vad spiralkretsloppet beträffar, kan den i analyserna inte helt stabiliserade läsaren möjligen också bli offer för tankeförvillelse. Han kommer då i värsta fall att helt förneka existensen av detta kretslopp i samma ögonblick som han hänvisar till att om det verkligen vore så, att vi fick uppleva större och större spiralkretslopp, måste "något" komma av "intet", vilket är helt omöjligt. Och det är riktigt. "Något" kan inte komma av "intet", men å andra sidan vore ju ett förnekande av spiralkretsloppet detsamma som ett förnekande av mikro- och makrokosmos. Och vem kan basera sitt dagliga liv på en sådan uppfattning? Vem kan förneka att hans eller hennes organism består av små former av liv eller levande väsen, celler, molekyler osv.? Dessa "kosmos" är alltså ett orubbligt fysiskt faktum. Eftersom det är ett lika orubbligt faktum att väsendet är underkastat en evig växling mellan "inveckling" och "utveckling", där varje växling bildar en enhet som vi kallar ett "kretslopp", och väsendets "eviga" existens endast kan upplevas i form av en lika "evig" eller ändlös kedja av sådana enheter eller kretslopp, måste någon del av denna kedja vara närmare väsendets nuvarande kretslopp och någon del av den vara längre bort från detta kretslopp. Då enheterna i den närmare delen av kedjan enligt perspektivprincipen, av vilken all förnimmelse beror, framträder större än enheterna eller kretsloppen i den avlägsnare delen, har vi ju redan här orsaken till uppfattningen av dessa "kosmos". Mikrokosmos och makrokosmos är således endast uttryck för förnimmelsemässiga "storleksbeteckningar" i väsendets eviga kretsloppskedja. Att dessa "storleksbeteckningar" är relativa, är helt naturligt. Begreppen "mikrokosmos" och "makrokosmos" uttrycker endast de främmande kretsloppens perspektiviska förhållande till väsendets nuvarande kretslopp. I förhållande till evigheten kan dessa "kosmos" naturligtvis varken uttrycka kort avstånd eller långt avstånd eller något annat mått- och viktfacit, utan enbart vara lika med "X". Ett "någots" uppkomst ur "intet" är således i detta fall inte nödvändigt för existensen av det ovannämnda "växande" kretsloppet.
      Eftersom väsendets eviga liv består av denna oändliga kedja av upprepningar av kretslopp, och varje passage genom ett sådant kretslopp är en upplevelse, vilket i sin tur innebär "något som har skett", och då det "skedda" inom upplevelsesfären inte kan vara "oskett", kan väsendets passage genom dess eviga liv omöjligt försiggå genom ett och samma kretslopp, utan däremot genom det ena nya kretsloppet efter det andra. Men den oavbrutna fortsättningen av en kretslopps- eller cirkelpassage genom nya cirklar eller kretslopp kan ju endast betecknas som en "spiralprincip". Väsendets eviga liv kan alltså omöjligt upplevas i annan form än som en evigt fortsättande "spiralpassage" eller ett oändligt "spiralkretslopp". Det är då självklart att detta "spiralkretslopp" bortom den "timliga" upplevelsesfären, där det varken existerar "inveckling" eller "utveckling" eller någon annan form av rörelse eller manifestation, är lika med "X".