Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 4
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
"Förfluten tid" och "framtid" kan endast existera i "nuet" som något "tänkt" eller "andligt"
1067. Det är de ovannämnda "punkterna" i kretsloppet, såväl i de enskilda upplevelserna som i serieupplevelserna, som betyder allt i själva livsupplevelsen – ja, vad skulle livsupplevelsen vara utan dem? Dessa punkter har alla utan undantag sina motsatser som ligger utanför "nuet", vilket innebär att de ligger utanför den realistiska, praktiska upplevelsen i detta "nu" och därför endast kan utgöra tillfälliga "tänkta" företeelser. Om en människa således i sitt praktiska handlande är "kärleksfull", utgör detta handlande hennes "nu". Hon kan inte i samma "nu" vara det motsatta. Hon kan ha varit "kärlekslös" före eller kan bli det efter detta "nu", men i samma "nu" kan hon omöjligt vara "kärlekslös", lika lite som hon på en gång kan vara både hungrig och mätt. Varje begrepp som täcker en analys kan därför omöjligt täcka något annat än "nuet". Det måste täcka antingen den ena eller den andra av de två motsatserna. Det måste beteckna "något" antingen som "ont" eller som "gott", som "stort" eller "litet", som "tungt" eller "lätt", "löst" eller "fast" osv. Det kan inte täcka båda kontrasterna samtidigt. Något som är lika ont som det är gott, lika stort som det är litet osv., har ju ingen analys, utan måste bli lika med "X". Det finns absolut ingenting som i samma "nu" kan utgöra motsatsen till sig självt. Allt som existerar som kontrast till "nuet" kan i detta "nu" omöjligt vara annat än "tänkta" företeelser. Allt som ligger utanför "nuet" kan således bara existera eller upplevas i detta "nu" som "tänkta" kontraster till "nuet". Dessa "tänkta" kontraster bildar tillsammans två områden, av vilka det ena utgör "förfluten tid" och det andra "framtid". De före "nuet" framträdande realistiska upplevelserna har således i "nuet" blivit till tankar i form av "minnen", liksom de efter "nuet" uppträdande realistiska upplevelserna i "nuet" endast existerar som "tankar" i form av mer eller mindre riktiga "förmodanden". Dessa två stora företeelser existerar alltså inte för det levande väsendets "nu" i någon annan form än som "tänkta" företeelser. "Det förflutna" och "framtiden" är således inga fysiska företeelser, utan är i "nuet" uteslutande "andliga" i sitt framträdande. Endast själva "nuet" kan vara realistisk, praktisk upplevelse. Men denna praktiska upplevelse blir ögonblickligen efter sin manifestation förvandlad till "förfluten tid" och är därmed för det upplevande väsendet fullständigt försvunnen från de rent realistiska upplevelsernas plan, och existerar nu enbart i dess tankesfär, det vill säga i dess medvetande. Denna till "tankar" eller medvetande omskapade "förflutna tid" fortsätter dock sin energis svängningar i "nuet" på ett sådant sätt, att det däri uppstår mer eller mindre dimmiga bilder av eller tecken på att dessa svängningar fortsätter bortom "nuet". Dessa dimmiga bilder av den utanför "nuet" fortsatta verkan av "det förflutna" existerar alltså i "nuet" som den "tänkta" "framtiden".
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram