Martinus: Livets Bog, del 4, st 1069

1069. Existerar det då någonting annat än just detta treeniga "nu"? Ja, det finns något annat. Eftersom allt som är tillgängligt för förnimmelse eller upplevelse alltså är detsamma som "tiden" eller "nuet", blir det ett faktum att det finns "något" som inte är "tid" eller kan vara "nuet", nämligen: "något" som inte förändras och därför kan uppleva förändringen eller tiden. Detta "någots" närvaro blir ett faktum i själva "livsupplevelsen" i form av det i denna existerande, upplevande centrumet. En upplevelse kan ju bara äga rum i kraft av att det finns "något" som upplever. En upplevelse kan inte existera självständigt, utan måste alltid vara något som är upplevt. Men något som är upplevt förutsätter att det dessförinnan existerar "något" som kan uppleva. Och det är detta upplevande "något" som förnims inuti varje upplevelse som det upplevande centrum eller den mittpunkt som vi kallar "jaget". "Jaget" är alltså inte identiskt med "tiden" och de tillhörande skapade eller timliga företeelserna. Det markerar sin åtskillnad från dessa företeelser genom begreppen "jag" och "det". När detta "jag" således existerar och ändå inte är identiskt med "nuet" eller "tiden", kan det inte vara något annat än: "evigheten". Och det är genom sin identitet med "evigheten" som "jaget" absolut inte kan ha någon analys utöver denna enda: att det utgör "något som är". "Evigheten" kan i sig själv inte ha någon analys, eftersom den är utan början och slut. Och utan början och slut kan någon begränsning inte markeras. Och där ingen begränsning kan markeras, kan ingen skapelse existera. Och där ingen skapelse kan existera, kan det inte heller existera något som kan förnimmas. Där finns varken materia, färg eller ljus. "Evigheten" kan följaktligen endast utgöra "något som är", och denna analys är ju den analys som vi genom Livets Bogs omfattande material har lärt känna som "jagets".

Föregående

Nästa