Martinus: Livets Bog, del 4, st 1077

1077. Men lika illusorisk som den "timliga" analysen är i fråga om "evigheten", lika absolut orubblig eller realistisk verklighet är den inom upplevelseögonblicket eller "nuet", det vill säga väsendets timliga existens. Här är den en punkt på "rörelsens" eller "föränderlighetens" skala som omöjligt kan förbigås eller utplånas. Då denna "föränderlighetens" skala på sin högsta nivå är detsamma som "tiden", är "tiden" därmed "rörelsens" eller "manifestationens" distans. Och vid passerandet av distanser kan ju ingen del förbigås eller hoppas över. Man kan inte tillryggalägga tio kilometer genom att bara gå åtta eller nio, och man kan inte bli tjugo år gammal genom att bara leva nitton. Varje enskild kilometer eller varje enskilt år måste passera väsendets "nu" för att den distans som de var för sig utgör en del av över huvud taget ska kunna bli till upplevelse och liv, och därmed bli utlöst. Det som inte passerar "nuet" kan inte upplevas. Och det som inte kan upplevas är utanför livet. Och det som är utanför livet kan inte utgöra dess analys.
Alla normala, "timliga" analyser är följaktligen absolut, realistisk verklighet inom "nuet" eller upplevelseögonblicket, varefter de, som vi tidigare berört, blir till "tänkt förfluten tid", utlösande en "tänkt framtid", och på så sätt formas anknytningen av "tiden" till "evigheten" eller av "upplevelsen" till jaget, vilket betingar dess framträdande som "levande väsen". För forskaren gäller det därför att komma ihåg, att de timliga analyserna är absolut verklighet inom "den timliga tillvaron", "tiden" eller "nuet", vilket åter utgör väsendets "dagsmedvetande". Men utanför den timliga tillvaron är de helt utan värde, liksom "det levande väsendet" ju inte heller är en realitet utanför "det timliga". Där existerar det ju bara som "X", vilket betyder att det där endast utgör "något som är". Men ett ting är inte ett "levande väsen" bara för att det utgör "något som är". "Det levande väsendet" existerar alltså som "levande" enbart i kraft av sin identitet som en av "tiden" och "evigheten" bestående oskiljbar enhet. Båda dessa företeelser är alltså lika realistiska.

Föregående

Nästa