1078. Men hur är det med den jordiska människans moral? Den tillhör ju enbart "det timliga". Är människan likväl "ond"? Kan hon trots allt ändå vara "orättfärdig" och själv vara föremål för "orättfärdighet"? Om så är fallet, hur kan det då vara riktigt att säga att "allt är mycket gott"? För att bli klart orienterade här måste vi uppehålla oss något vid förnimmelseområdets perspektiviska natur. Vi har ju redan i det hittills genomgångna materialet i Livets Bog fått en sådan inblick i förnimmelseupplevelsens mysterium, att vi vet att allt beror på ögat som ser, vilket med andra ord innebär att all förnimmelse beror på "perspektivprincipen". Varje sinnesförnimmelse eller upplevelse är således ett perspektiviskt förhållande, och detta förhållande gör alla upplevelser "relativa". Eftersom allt förnimmande bara kan vara identiskt med själva "tiden", och "tiden" i sin tur endast kan upplevas eller existera som ett evigt skiftande "nu", kan "nuet" inte existera utan att vara präglat av detta "skiftande" eller denna växling. Ja, "nuet" kan ju indelas efter de olika "växlingarna". Eftersom det alltså ständigt växlar eller skiftar, dyker här begreppet "skillnad" upp för första gången – detta att något kan vara "olikt" eller skilja sig från något annat. Då den natur som "nuet" uppvisar i upplevelseögonblicket på grund av "växlingen" bara är "tillfällig" eller "övergående" och därför måste avlösas av en annan natur, som i nästa ögonblick kommer att färga eller behärska "nuet", blir det här tal om dels det "nu" som för ögonblicket dominerar, dels det "nu" som kommer, liksom det ju också blir tal om det "nu" som tidigare dominerade eller existerade och som blev avlöst av det nuvarande. Dessa tre slag av "nu" känner vi redan till såsom "nutid", "framtid" och "förfluten tid". Och här står vi inför den första upplevelsen av "rummet". Ja, det är själva urupplevelsen. Eftersom det i "nuet" alltså existerar "något som är" i ögonblicket (nutid) och "något som var" (förfluten tid) och "något som kommer" (framtid), framträder "nuet" i tre avsnitt. Men ett avsnitt måste ju ha "plats", vilket åter är detsamma som "rum". "Nuet" framträder därför som tre former av "rum", som markerar sin placering omkring jaget, varigenom den första markeringen av jagets "förnimmelseområde" och därmed detta jags markering som "levande väsen" äger rum.