Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 4
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
"Perspektivprincipens", "förnimmelseområdets" och "rörelsens" uranalys
1079. "Förnimmelseområdet" består alltså av ett "centrumområde", som förnims omedelbart omkring jaget. Detta "område" utgörs av "nutid". I förhållande till detta "centrumområde" utgör "framtiden" ett "framför" och "det förflutna" ett "bakom". Vi ser här hur "tiden" förtonar över i "rummet" och blir ett med "platsbeteckning". Men då har vi också bevittnat "perspektivprincipens" urform. Vi har sett övergången från "det oändliga" till "det ändliga", från "det eviga" till "det timliga". Denna övergång vilar uteslutande på denna eviga princip. Utan denna övergång skulle förnimmelseområdet omöjligt kunna existera. Ett förnimmelseområde är på så sätt i sin uranalys jagets och därmed "evighetens" anknytning till "nuet" och dess härigenom manifesterade förtoning över i och ettblivande med "tiden" och "rummet". Denna jagets och därmed "evighetens", "det oändligas", förtoning över i och ettblivande med "tiden" och "rummet", utgör "det begränsade" och är detsamma som all "rörelses" uranalys. Denna är i sin tur detsamma som "nuets" "växlingar", som återigen i form av skapelsen av "förfluten tid", "framtid" och "nutid" är detsamma som "förnimmande" eller "upplevelse av livet". "Rörelsen", oavsett hur den uppträder – den må vara en flygmaskinspropellers snurrande eller en fågels vingslag, en projektils ilande mot sitt mål eller ljusets färd tusentals ljusår genom rymden eller månens sken på en stilla skogstjärn – är "evighetens" förtoning över i tiden, den är jaget som gör sig till ett med "rummet" eller materien, "dödens" förvandling till "liv".
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram