Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 4
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
Varför "allt är mycket gott"
1086. Då vi vet att "det levande väsendets" upplevelse av livet och därmed dess förnimmelse således är en "heliggörelse" av väsendet, en upphöjelse av gudasonen till en kulmination av ljus, till en sammansmältning med Faderns strålglans, medvetande och tankesfär, är det naturligtvis givet att "allt är mycket gott". Men att "allt är mycket gott", betyder att alla företeelser i denna "levande korrespondens" med Gudomen också måste vara "goda". De har dock varit medel genom vilka Gudomens ledning av gudasonen fram till sammansmältningen med Fadern har möjliggjorts. Allt det som inom själva väsendenas förnimmelseområden, på grund av de där rådande särskilda perspektiviska förhållandena, registrerats som realistisk "orättfärdighet", "kärlekslöshet", "hat", "förföljelse", "avundsjuka", "svartsjuka", "vinningslystnad" eller "girighet", "laster" osv. är alltså absolut oundvikliga stadier eller utvecklingssteg, utan vilka "heliggörelsen" av den gudomliga korrespondensen eller förhållandet mellan Gudomen och "det levande väsendet" (gudasonen) aldrig någonsin skulle kunna bli en absolut realitet eller upplevelse. Endast genom kunskapen om "orättfärdighet" kan man uppfatta och uppleva "rättfärdighet", och endast genom kännedomen om låga, djuriska, primitiva former kan man uppfatta upphöjda, gudomliga tillstånd. Endast genom kännedom om "olyckan" kan man lära känna "lyckan". Och "lyckan" är alltså kulminationen av "livsupplevelsen", som på sin högsta nivå är upplevelsen av och föreningen med Gudomen.
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram