Martinus: Livets Bog, del 4, st 1088

1088. Vad är då det "något" som förnimmelsen utgör? Den utgör "lyckan" sedd från en viss bestämd utsiktspunkt. "Lyckan", som alltså är åsynen av Gudomens medvetande (det dagliga livet), kan således upplevas från olika stadier eller steg. Från det lägsta steget har man naturligtvis minsta möjliga överblick över den sanna "lyckan", ja, man kan inte ens se att det är "lyckan" (Gudomens medvetande) som man står inför. Man kan inte överblicka och därmed inte heller reda ut detaljerna i det man ser. Och "lyckan" eller Gudomen måste naturligtvis vara färgad eller präglad av denna starkt begränsade syn. Det är denna begränsade eller otillräckliga överblick över eller syn på "lyckan" eller Gudomen som vi kallar till exempel "orättfärdighet", "lidanden", "sorger" och "synder". Från det högsta steget, där man har en fullkomlig överblick över företeelserna och därför helt och hållet kan reda ut de skilda trådarna eller detaljerna, ser man ju att det inte rör sig om "orättfärdighet", utan om uppfyllandet av oundvikliga led i en planmässig ledning av väsendet fram emot uppfyllelsen av dess eget innersta begär, uppfyllelsen av dess allra innersta åtrå: mötet med Gudomen. Som vi ser, gäller perspektivprincipens lagar på det mentala planet precis på samma sätt som på det fysiska planet. Ju högre upp man kommer på berget, desto vidare utsikt har man över dalen.

Föregående

Nästa