Martinus: Livets Bog, del 4, st 1090

1090. Men inom en och samma avsats finns det många mindre former av höga eller låga utsiktspunkter, som visserligen inte skiljer sig så mycket åt att de förändrar perspektivet i "storhorisonten", men däremot i stor utsträckning är bestämmande för det enskilda väsendets syn på ett annat enskilt väsen. Det ena väsendet kan nog se eller förnimma att det andra väsendet till exempel är "människa", "djur" eller "växt", men kan inte alltid uppfatta det andra väsendets bestämda karaktär i dess helhet. I vissa fall kan det bara urskilja grövre nyanser i denna karaktär, medan olika ojämnheter, tankevågor eller tankedimmor i dess eget medvetande hindrar det från att se de finare nyanserna i denna karaktär. Det uppfattar och bedömer därför detta väsen efter de grova medvetandenyanser det kan förnimma, bedömer det ibland som en "förbrytare", en "skurk", en "ond" varelse eller som "dum" eller "naiv" eller liknande, även om detta väsen har aldrig så många goda egenskaper. Dessa är det ju av perspektiviska skäl helt oförmöget att se. Men det kan finnas ett annat väsen, som av perspektiviska skäl tvärtom kan vara oförmöget att se de dåliga eller grova medvetandenyanserna hos detta väsen och i stället i utomordentligt stor utsträckning har utsikt mot de "goda" och "fina" nyanserna i dess karaktär, till exempel "förbrytarens" eller "skurkens" älskade. Detta väsen kommer då att bedöma det förstnämnda väsendet som ett "gott", "kärleksfullt", "klokt" och "begåvat" väsen. Vi finner alltså här en stor perspektivisk skillnad i två väsens utblickar, trots att de befinner sig på samma avsats på "förnimmelseberget". Dessa väsens bedömningar och uppfattningar av varandra inbördes utgör avsatsens "mikrohorisonter", vilket alltså betyder de enskilda individernas "utblickar". Vi ska därför här beteckna de levande väsendena som "mikroutblickar". Den avsats, på vilken det råder störst perspektiviska skillnader i dessa "utblickar" eller väsendenas inbördes bedömning av varandra, är den som vi kallar "djurriket". Inom detta rike eller denna avsats på "förnimmelseberget" finns det en mängd hinder för fri och klar utsikt. På så sätt uppstår de perspektivförhållanden som gör den dräpande principen till "idealism", till "levebröd", till "rättfärdighet", till "kärlek", och verklig "kärlek" till "omoral", "naivitet", "orättfärdighet" och "förnedring". På "förnimmelsebergets" andra avsatser är "mikroutblickarna" mer i harmoni. De perspektiviska förhållandena är här gynnsammare för utblicken mot medväsendena. Dessa bättre perspektiviska förhållanden kulminerar på "förnimmelsebergets" avsats nr 5 (den gudomliga världen). Denna avsats är således "förnimmelsebergets topp". Här finns det inget i det perspektiviska förhållandet som låter "den dräpande principen" framträda för sinnena som "idealism" och dess motsats "kärleken" som "primitivitet", "synd" och "förnedring". Eftersom man dessutom har utblick ned över "bergets" alla avsatser och därmed utblick över de levande väsendenas hela vandring från avsats till avsats, får man här helhetsbilden av "det levande väsendet" och därmed av själva "berget", det vill säga världsalltet och Gudomen. Det är denna helhetsbild som utgör "kosmisk klarsyn" och genomstrålar "det levande väsendet" som "den heliga anden".

Föregående

Nästa