1093. Det som gör "det levande väsendet" till en "individualitet" är dess identitet som centrum i ett "perspektiv", vilket i sin tur är detsamma som "det iakttagnas" placering i förhållande till centrum i förnimmelseområdet. Eftersom inget väsen kan vara centrum i ett annat väsens förnimmelseområde, kan tingen, som redan nämnts, omöjligt uppvisa precis samma förhållande till det centrum vi själva utgör i förnimmelsen, som de uppvisar till det centrum "nästan" utgör i förnimmelseområdet. Och det är denna skillnad i tingens placering i förhållande till centrum som är förutsättningen för "det levande väsendets" eviga "individualitet". Här står vi inför den allvarligaste företeelsen i hela "det levande väsendets" framträdande. Ty dess "identitet" som "individualitet" är kärnan i hela väsendets ödesuppbyggnad, vilket åter innebär fundamentet för väsendets upplevelse av sin "nästa" och därmed av Gudomen, och blir på så sätt helt avgörande för hur förhållandet mellan denna "nästa" och väsendet självt kommer till utlösning. Väsendets "individuella" förnimmelseupplevelse eller utblick bestämmer således helt väsendets "förhållande" till "nästan" eller tingen, bestämmer om företeelserna i dess omgivning ska vara "fiendskap", "krig" och "lemlästning", "död" och "undergång", eller om de ska vara "vänskap", "sympati" eller "kärlek", "smekning" och "välsignelse". Att finna grunden eller orsaken till "individualiteten", är alltså detsamma som att finna roten till allt "ont", liksom även till allt "gott". Den fullständiga kunskapen om "individualitetens" orsak är i högsta grad "de vises sten". Den visar till hundra procent det dåraktiga i att utveckla "vrede", "brutalitet", "våld", "hämnd" och "förföljelse". Den gör Jesu ord till vetenskaplig sanning, när han säger om sina bödlar – och det gäller i själva verket alla som i en eller annan form utlöser "inhumanitet" eller "kärlekslöshet" – att "de vet inte vad de gör".
      Då denna kunskap således har en utomordentligt avgörande betydelse för individens viljeföring, och då individen omöjligt kan nå fram till att skapa sig ett fullkomligt öde utan denna kunskap, och då denna kunskap för den jordiska människans del alltså är det absolut "enda nödvändiga", ska vi här och i en efterföljande symbol åskådliggöra denna orsaks särskilda princip eller analys.