Martinus: Livets Bog, del 4, st 1094

1094. Eftersom all förnimmelse beror på ett perspektivförhållande, det vill säga det uppfattade tingets förhållande till det förnimmelseområdes centrum, från vilket det uppfattas eller förnims, blir varje förnimmelse eller upplevelse med naturnödvändighet "individuell", i och med att inget väsen kan vara upplevande centrum i något annat förnimmelseområde än sitt eget. För varje upplevelse gäller därför att dess framträdande, karaktär och natur i själva verket är en beskrivning av eller ett uttryck för det upplevda tingets förhållande till centrum i det upplevande väsendets förnimmelseområde. När ett väsen säger om ett annat väsen att det är "ont", uttrycker det alltså med detta i själva verket endast den särskilda "platsbeteckning" som detta väsens handlingssätt fått i dess förnimmelseområde. Detta förnimmelseområde sträcker sig från "periferi" till "centrum" och utgör ju ett cirkelformigt eller rättare sagt klotformigt område. Varje tänkbar upplevelse av en företeelse måste alltså äga rum inom detta område. Utanför detta område kan individen omöjligt uppleva något. Om tingen eller företeelserna kommer att befinna sig i periferin eller i centrum eller på någon annan "plats" mellan dessa ytterpunkter, är avhängigt av det upplevande väsendets egen "vistelseort" i själva "spiralkretsloppet". Var än individen rör sig på det fysiska planet har han ständigt sitt förnimmelseområde eller sin förnimmelsehorisont omkring sig, men denna horisonts detaljer är inte ständigt desamma. I samma grad som individen rör sig framåt, stannar detaljerna mer och mer kvar, för att så småningom försvinna bakom horisontens synrand, medan nya detaljer träder fram och alltmer närmar sig centrum, för att där utöva ett avgörande inflytande på väsendets viljeföring och hela dess upplevelse av livet. Tingen följer alltså inte med oss i vår rörelse. Precis på samma sätt förhåller det sig med vår mentala "rörelse" framåt. Detaljerna eller tingen i vårt förnimmelseområde följer inte heller här med oss. Eftersom vi, mentalt sett, ständigt rör oss framåt och aldrig någonsin "står absolut stilla", måste allt som vi förnimmer och upplever också ständigt vara i färd med att byta plats inom vårt förnimmelseområde. Det som förut var avlägsna, otydliga detaljer långt framför oss i periferins dimslöjor, har senare blivit klara och skarpt avtecknade, realistiska detaljer i centrum, och dessa skarpa detaljer ska i sin tur senare försvinna i periferins avlägsna dimslöjor bakom oss. Eftersom varje upplevelse av en företeelse måste genomgå denna passage från periferi till periferi och då passera centrum, kan den inte uppfattas eller förnimmas annat än genom att den i upplevelseögonblicket utgör en eller annan "platsbeteckning" i passagen. "Platsbeteckning" betyder för fysiskt förnimmande "avstånd", men betyder på det kosmiska planet "tillstånd". Ett tings passage genom vårt förnimmelseområde markeras således genom att det inför våra sinnen genomgår en serie "tillstånd", det vill säga "förvandlingar". Och eftersom det är just precis dessa "förvandlingar" som markerar "kretsloppet", finner vi här att en "upplevelse", alltifrån sin början i den yttersta horisontens synrand framför oss till dess att den försvinner i samma horisonts yttersta synrand bakom oss, genomgår exakt samma princip som "det levande väsendet" självt är underkastat, nämligen själva "reinkarnationsprincipen". "Upplevelsen", som i sin djupaste analys förnims som "tanke", måste således – för att bli total och fullkomlig – genomgå själva spiralkretsloppets princip.

Föregående

Nästa