1097. Vad är då "fullkomlighet" eller "genialitet"? "Fullkomlighet" eller "genialitet" är, som vi nu ska se, "tankens" fullständiga kontakt med tillvarons sex grundenergier, det vill säga: "livet". Är då inte alla "tankar" i kontakt med "livet"? Nej, en "tanke" är inte i fullkomlig kontakt med livet, om den inte är uttryck för ett kulminerande vetande om kretsloppets sex stadier och de genom dessa stadier kulminerande två mentala polerna, eller de företeelser vi kallar "ljus" och "mörker" eller betecknar som "det goda" respektive "det onda", "fullkomlighet" respektive "ofullkomlighet". Om "tanken" inte har kulminerat i dessa två poler eller stadier, har den inte passerat hela kretsloppet. Och då den inte passerat hela kretsloppet, har den inte präglats eller omformats till att uttrycka en jämvikt (harmoni) mellan detta kretslopps sex grundenergier och kan därför endast framträda som "ofullbordad", det vill säga "ofullkomlig". "Tankar" kan alltså vara "ofullbordade". En "tanke" som är "ofullbordad" har således inte passerat kretsloppet och kan därför bara representera en lokalitet eller en bestämd distans i detta. Men en bestämd distans i kretsloppet är detsamma som en bestämd distans i "utveckling" och därmed i "fullkomlighet". Att beteckna denna begränsade distans som kretsloppets helhet, är att ge uttryck för "osanning". Och här har vi kommit fram till det mest påfallande, direkta kosmiska svaret på den stora och hittills i historien otillräckligt besvarade frågan: "Vad är sanning?" Då kretsloppets fulla distans är passagen genom de sex grundenergiernas domäner, och dessa sex domäner utgör själva "livets helhet" eller dess framträdande i hela sitt allomfattande strålflöde, är det klart att absolut ingen "tanke" som representerar ett lokalt stadium av denna "helhet", kan representera annat än ett lokalt eller begränsat uttryck för denna "helhets" strålflöde, och att denna "helhet" ju uteslutande kan vara "den absoluta sanningen" och därmed den absoluta "fullkomligheten" eller "genialiteten".
      Men eftersom vissa perspektivförhållanden i "det levande väsendets" förnimmelsestruktur i viss utsträckning betingar att individen endast är i stånd att uppfatta denna lokalitet som "helheten", uppstår här i samma utsträckning principen "osanning" i individens medvetande. Denna "osanning" i individens tankeyttring består således inte bara av det som sedan gammalt betecknas som "lögn", utan är i själva verket identisk med allt som förekommer under begreppen "primitivitet", "ofullkomlighet" och "naivitet". Allt som hör till sådana begrepp som "det onda", "förföljelse", "förtal", "vrede", "hämnd", "indignation", eller kort sagt allt som är uttryck för "kärlekslöshet" eller "inhumanitet", kan omöjligt vara annat än begränsade eller bristfälliga uttryck för kretsloppets och därmed livets "helhet". Allt som innefattas i sådana begrepp måste därför vara "falskt" och därmed "osant", om det framställs som identiskt med "helheten" eller kulminationen av livets högsta ideal. Här har vi således fått ett fullständigt och orubbligt fundament, utifrån vilket vi kan mäta eller analysera varje "tankes" fullkomlighetsgrad eller identitet med den absoluta "sanningen". Vi har sett att skalan för all "utveckling", och därför också för "tankens" utveckling, orubbligt sträcker sig från primitivitet och kulmination i brutalitet och våld eller inhumanitet till högintellektualitet och kulmination i sympati, kärlek eller humanitet. I samma mån som "tanken" utlöser sig i brutalitet, våld och inhumanitet, saknas verkningarna av kretsloppets högre grundenergier i dess utlösning. Och i samma mån som dessa verkningar saknas i utlösningen, avslöjar denna utlösning som ett faktum, att "tanken" i fråga ännu inte har passerat de högre grundenergiernas stadier i sitt kretslopp och därför i motsvarande mån endast kan vara "osanning", vilket alltså betyder ett "ofullbordat" och därmed "ofullkomligt" uttryck för "livets helhet" eller "absoluta sanning".